17 november 2005

Vad vore världen utan värden

Först ett tack till Aftonbladets Johan Hakelius för hans krönika om värden. "är det inte konstigt att inget får vara riktgit betydelsefullt längre?" frågar Johan, och han har så rätt så. Tyvärr, får man lov att säga - och tyvärr går det att se politik även i detta.

En gång i världen var arbetarrörelsen en rörelse mot överhet och förtryck. Det beskrivs utmärkt, exempelvis i Per Anders Fogelströms "stad"-böcker om Stockholm från 1850-talet till 1960-talet. Men någonstans på vägen, oklart var, övergick en sund skepsis mot överheten till förakt mot alla former av värden. Kampen för lika människovärde slog över till att bli en kamp för inga värden alls.

Den uppsaliensiske skolmannen Rudolf (tror jag han hette) Cederblad myntade på sin tid "vett, hut, bildning, hållning" som maxim för vad eleverna skulle lära sig på hans skola. det ligger någonting i det även idag. Visst är det bra med frimodighet och ifrågasättande - det är liksom en förutsättning för utveckling - men det skadar aldrig att visa vanlig hederlig hyfs och hälsosam respekt inför sina medmänniskor.

Hakelius skojar om att bankernas marmorpalats och söndagsstek med bordsbön är borta, och det är lätt att hålla med om (framför allt bankpalatsens hädanfärd). Men vad har kommit istället? Ingenting? Ja, i bästa fall; i värsta fall har alternativet kommit att bli atomisering och värdenihilism. Även om detta gamla fina filosofiska begrepp har stark knytning till Uppsala är det inget att vara stolt över.

Alltså: det är självklart att det finns värden som är värda att bestå. Respekt för medmänniskor är ett sådant värde, hälsosam (observera hälsosam) vördnad inför traditioner är ett annat. Men ytvärr lever vi i en värld där yta värderas högre än innehåll, och där bildning och hyfs är satta på undantag. Det kanske inte var så dumt med söndagsstek med bordsbön i alla fall...

Inga kommentarer: