24 juli 2007

Lite punk vore inte fel

Idag grälar de båda författarna Björn Ranelid och Jag Guillou i Aftonbladet. Deras gräl är sannerligen tankeväckande utifrån det senaste årets debatt om en litteraturkanon. Om någon av dessa båda skriftställare ( i egna och de flestas ögon) och epigoner (i varandras och många andras ögon) skulle kvala på en "kanonlista" övergår min förmåga att bedöma.

Jag hör till dem som gärna läser både Guillou och Ranelid. I det ena fallet för mitt höga och rena nöjes skull, det vill säga läsning som någon sorts litteraturkonsumtion. In genom ena ögan och ut genom det andra, kan man säga. I det andra fallet för att språk är spännande, och en intressant handling kan förhöjas genom ett rikt och utvecklande språk.

Sanningen är nämligen att Guillous böcker är mer spännande - och i ärlighetens namn mer lättlästa - än Ranelids. Men Ranelids texter bidrar å andra sidan kanske något mer till mitt eget tänkande.

Nå, med detta vill jag ha sagt att det gudskelov inte finns en enda normerande litterär stil lika lite som det finns en enda musiksmak eller konstart som har företräde framför andra. Både Guillous och Ranelids texter behövs. Vem av dem som om tvåhundra år kan anses platsa i en eventuell litteraturkanon lär ingen nu levande kunna bedöma.

Gräl som dessa har alltid förekommit i kulturdebatten. I Sverige blir ett gräl som detta emellertid lite belysande, eftersom det inte bara handlar om kritikernas och läsarnas domar. Med den kulturpolitik som förts de senaste 35 åren spelar det stor roll vem som "vinner" en debatt som denna - och det är tragiskt. I allt för hög grad styr andra värden än människors faktiska uppfattning om exempelvis litterär kvalitet (som kan uttryckas på andra sätt än genom försäljningssiffror). Kulturpolitiken har allt för länge kunnat bortse från "det allmänna omdömet" och blivit en arena för en ganska smal krets av tyckare. det som för ett par generationer sedan kallades för folkbildning har förskjutits till att bli ett uppdrag för etablerade aktörer i olika sfärer.

Kulturen msåte tillbaka till den breda allmänheten. Lite punk vore kanske inte så tokigt!

Inga kommentarer: