Bättre vara klok än populistisk

Hur känner man igen riktigt dålig oppositionspolitik? Jo, på att den saknar alla prioriteringar gen om att tycka att allting som låter bra vid första påseendet är positivt. Ett annat ord för detta är populism, och i synnerhet ett parti i opposition är experter på detta.

Detta parti är miljöpartiet, som helt utan någon analys av ekonomiska och andra konsekvenser säger sig vara för utökad tågtrafik på sträckan Uppsala-Sala. I ett läge där både kollektivtrafiken som helhet och landstinget har kärv ekonomi tycker landstingsrådet Johan Edstav att ett nytt tågsätt raskt ska inhandlas. Vad övriga berörda aktörer tycker behöver inte inhämtas, och landstingets ekonomi ärt som sagt inte intressant i sammanhanget.

Men det är klart, en eller annan röst kan man alltid vinna på ett sådant agerande och det är kanske viktigare än långsiktig strategi för kollektivtrafiken eller god ekonomi för landstinget.

Tummen upp för vårdval

I kvällens Rapport finns ett reportage om den vårdvalsreform som regeringen nu planerar. Av reportaget framgår att flera landsting, även Alliansstyrda sådana, är tveksamma till reformen. Landstinget i Uppsala län hör dock inte till dessa. Skälet är mycket enkelt. En nationell vårdvalsreform behövs av samma skäl som friskolereformen i början av 90-talet. Kanske är behovet till och med ännu större i vården, därför att så mycket av verksamheten bedrivs av landstingen själva.

Det är nämligen inte kommunernas och landstingens egen uppgift att själva bedriva hälso- och sjukvård eller andra välfärdstjänster, utan att se till så att sådana tjänster finns till hands för medborgare och patienter. Överhuvudtaget är det beklagligt att allt för mycket av det offentliga ägnar sig åt att producera verksamhet i egen regi i stället för att ägna sig åt det som är viktigast, nämligen att medborgarna verkligen får tillgång till de tjänster de behöver.

Ett väl så viktigt motiv för reformen är att skapa fler arbetsgivare inom vårdsektorn. Det finns mycket att göra för att förbättra arbetsmarknaden i vården, och större mångfald är då helt avgörande. Där kan vårdvalsreformen spela en viktig roll.

Ol(s)son(s) (s)tudio

Som alla andra följer jag OS mellan varven. Bland annat ser jag i stort sett varje kväll Olssons Studio i SVT. Det är ett småmysigt och lättsamt program som dock, likt många andra produktioner i SVT, har en brist: en viss slagsida åt det socialdemokratiska. Under två OS-vecnor har tre (s)-märkta politiker paraderat i rutan. Förvisso kunde vi också se en av alliansregeringens ministrar i soffan också, men det är inte det som är problemet.

Problemet är hur dessa tre socialdemokrater, Mona Sahlin, Anna Sjödin och Leif Pagrotsky, skildras - och det i synnerhet näör det jämförs med hur borgerliga dito får regi i liknande soffor. En borgerlig politiker är nämligen i regel först och främst just politiker, medan socialdemokrater framställs som...tja, någon sorts mer allmänna företrädare för befolkningen och samhällslivet i stort. På samma sätt som public service-media gärna framställer sig som skildrare av någon sorts lite mer objektiv sanning än andra, så kallade kommersiella, medier.

Allt detta är helt naturligt i ett land som så länge levt under socialdemokratiska värderingar att allt annat stämplas som avvikande. Friskolor, privatvård, borgerliga politiker och kommersiella medier är anomalier, avvikelser från den socialdemokratiskt formulerade dogmen.

Därför kan man bjuda in en misshandelsdömd politisk föredetting och en pretentiös före detta minister med grunda kunskaper om idrott för diskussioner i soffan. Men, hörni i redaktionen, ni glömde bjuda in Gudrun Schyman och Göran Greider...

Malmberg, halvtid och Ulleråker

Semestern är slut och...jodå...batterierna är laddade. Det väntar en intensiv höst i politiken, och även om många befattningshavare ännu inte är tillbaka från sommarvilan så tycks det redan ha börjat.

En som efter semestern kan tyckas ha vaknat på fel sida är miljöpartiets kommunalråd i Uppsala, Niclas Malmberg. Han har ägnat några korta ögonblick av bistande eftertanke åt att sno ihop lite snabba rubriker genom att läsa artiklar och broschyrer. Sedan har han försökt göra media av detta genom att presentera någon sorts rapport. malmberg erkänner till och med att det mest är för att få uppmärksamhet "i medietorkan" som utspelet görs.



Det blir underkänt, Malmberg! Den så kallade rapporten, om den ens existerar, finns inte ens att läsa på partiets lokala hemsida - vilket understryker karaktären av något snabbt ihopkommet för att locka en eller annan understimulerad journalist. Så spär man på politikerföraktet och bidrar ytterligare till bilden av förtroendevalda som grälsjuka töntar snarare än ansvarstagande företrädare för medborgarna och skattebetalarna.



Snarare är det ju så att en halvtidsanalys av vad Alliansen hunnit med är: åtskilligt. En mer saklig och korrekt rapport kommer i sinom tid, det kan jag i vart fall lova för landstingets del. Som exempel har vi tagit viktiga steg för att öppna för fler vårdgivare, ökat tillgägnligheten genom den nya närakuten, börjat utveckla framtidens närvård och gjort flera nödvändiga satsningar på landstingets eftersatta fastigheter.



Lite trist är också att notera motståndet mot byggnation på Ulleråkersområdet, som har alla chanser att blir Uppsalas nästa spännande stadsdel. det man bör veta då man följer rapporteringen är att landstinget efter långt över hundra år är på väg att lämna Ulleråker. det ger utrymme för stadens expansion inom ett område som är både stadsnära och naturskönt och som ju dessutom redan är exploaterat. Vore det inte idealiskt område att öppna för fler bostäder, säg? Tja, inte för nejsägarpartiet som vare sig i Uppsala kommun eller i landstinget kommit med några som helst konstruktiva förslag vare sig då det gäller stadsutveckling eller framtiden för hälso- och sjukvården.



När landstinget lämnar Ulleråker är det idealiskt att marken kan användas för bostadsbyggande. Det ger dessutom ett viktgit tillskott till landstingets ekonomi för att klara de kommande utmaningar vi står inför.