Jag har länge haft mina funderingar kring Gudrun Scymans syn på representativ demokrati, och dagens debattinlägg i Aftonbladet gör inte saken klarare. Schyman är upprörd över att hennes parti, Feministiskt Initiativ, inte får samma utrymme i media som de partier som redan sitter i Europaparlamentet. Det gör, menar Schyman, att en röst saknas i debatten, nämligen "de som finns i det politiska landskapet utanför". Så mycket märkligare blir Schymans argumentation, då det förefaller som det viktigaste för Schyman är att dabattera med ännu ett av dessa utanför-partier, nämligen Sverigedemokraterna.
Då kan det vara på plats att komma ihåg, att Schymans parti Feministiskt Initiativ (FI) fick färre röster i riket i senaste riksdagsvalet än vad mitt eget part moderaterna fick i landstingsvalet - i ett enda landsting, nämligen i Uppsala län! Det säger något om hur få människor Schyman faktiskt representerar, och däemed också varför det är högst rimligt att tillträdet till den offentliga arenan begränsas. Att öppna för ett så litet, och därmed ur verklig opinionssynpunkt obetydligt, parti som (FI) skulle nämligen öppna dammluckorna för en lång rad mycket små partier, obönhörligen på bekostnad av de betydligt större partier som ofrånkomligen för en politik som både intresserar och attraherar betydligt fler.
Schymans agerande bygger nämligen på den klassiska extremvänstertaktiken: vi företräder folk som inte inser sitt eget bästa. Faktum kvarstår dock: sju promille av väljarna röstade på (FI) i riksdagsvalet 2006. Det betyder att Gudrun Schyman i sin argumentation representerar ungefär sju promille av medborgarna, och att många av de uppfattningar som Schyman angriper har tiotals eller till och med hundratals gånger fler anhängare än de åsikter Schyman ger uttryck för.
Schymans inlägg i Aftonbladet säger väldigt lite om hur medieutrymmet bör fördelas mellan olika partier, men desto mer om en grumlig syn på andra människors åsikter och grundläggande värxderingar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar