Söndag morgon, och det ligger givetvis ett leende på läpparna. Dagens SIFO kunde förstås vara sämre, men inte nog med det. Solen skiner, sensommaren är fortfarande njutbar och socialdemokraternas så kallade skräckrapport slår nog denna gång mest tillbaka på dem själva.
Men intressantast just nu är ett annat av vänsterpartierna, nämligen miljöpartiet. Den halländske bloggaren Pierre Ringborg slår huvudet på spiken. Detta parti börjar uppenbert inse att det inte var en helt enkel och klockren staregi att slå sig i slang med socialdemokraterna och Vänsterpartiet, av flera skäl. Dels börjar nu de miljöpartistiska hjärtefrågorna halka allt längre iväg från dagordningen men ännu värre är vad som dyker upp i stället. Vilket givietvis leder till att man stöter ihop med allt fler miljöpartister som blir allt mer obekväma med att behöva försvara...ja, lite allt möjligt.
Så är det också alldeles klart. En röst på miljöpartiet är inte en röst på någon sorts halvborgerlig alternativrörelse. Den som vill kombinera en grön politik med liberala idéer inom allt från utbildning till sjukvård kan inte rösta på miljöpartiet. För då röstar man på Lars Ohly, och på ett komplett paket av en politik som ligger så långt från Alliansen som det går att komma.
Det viktiga är dock inte andra partier, utan vårt eget arbete för att berätta om väljarna hur vår fortsatta renovering av välfärden ser ut Hur vi ska korta köerna i vården, förbättra resultaten i skolan, fortsätta att bygga ut infrastrukturen och skapa en värdig livsmiljö för gamla och multisjuka. Mot denna politik har våra motståndare inget att komma med annat än tjafs och skrämsel. Deras bloggar fortsätter att handla mer om oss om om den egna politiken. Vårt svara på detta ska vara att prata med väljarna opch att beskriva den politik vi vill föra. det verkar vara en ganska lyckad strategi, att döma av opnionsinstitutens mätningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar