20 mars 2011

Det kvittar inte alls

Socialdemokraterna vill att även Sverigedemokraterna ska vara en del av riksdagens kvittningssystem, skriver DN och SvD. Det är en rimlig ståndpunkt och socialdemokraterna bör nu vidta de åtgärder som krävs för att (SD) ska bli en fullvärdig medlem av oppositionen. Det är viktigt inom ett block att manifestera samhörighet.

Allianspartierna har deklarerat att man inte har något emot detta, vilket också är helt korrekt. Redan i valrörelsen deklarerade Alliansen att man på inga villkor skulle göra sig beroende av Sverigedemokraterna - och det understryks nu.

Nå, en del av er kommer kanske ihåg att även ledande socialdemokrater deklarerade nån sorts avståndstagande från (SD). I valrörelsen. Men det var ju då, och ändamålen helgar som bekant medlen. Nu helgas medlen, föga oväntat, av ett samarbete om kvittning och då kan det ju få svara så. Vad som sedan förenar (S) och (SD) mer än nån sorts allmän ovilja emot regeringen kan dessa partier också gärna ge besked om.

4 kommentarer:

Andreas sa...

Som politiskt ointresserad blir jag fundersam över vad som får minoritetsregeringen att anse att SD ingår i oppositionens "block". Det är inte svårt ens för en oinsatt att se att SD röstar med minoritetsregeringspartierna i majoriteten av alla frågor, och emot i en liten (men i media ofta uppmärksammad) del av frågorna. Det skulle inte jag kalla ovilja emot minoritetsregeringen, snarare tvärtom. Tror snarare att det är ett försök av SD att visa sin makt i egenskap av vågmästare, en situation som uppstått på grund av minoritetsregeringens ovilja att förknippas med SD.

Den dagen den här typen av pajkastning på sandlådenivå ersätts av engagemang och driv omkring de faktiska sakfrågorna, då ska jag engagera mig inom politiken. Men det lär aldrig hända sålänge de etablerade partierna envisas med att förminska alla sakfrågor till enbart två möjliga ställningstaganden, alltid baserade på ideologi. För eller emot, höger eller vänster, helt rätt eller helt fel. Det är ett feltänk, men naturligtvis ett väldigt medvetet sådant från alla håll - vilket SD tyvärr utnyttjar till fullo.

Anonym sa...

Ja..
Vad tycker du själv Erik?

Skall alla partier i Sveriges riksdag arbeta efter samma spelregler?

Det bästa vore att ta bort det obegripliga kvittningssystemet helt.
Det uppmuntrar bara till oegentligheter.

Agnes

Erik Weiman sa...

Jag tycker att kvittningssystemet ska vara kvar, och det ska gälla alla partier.

Men med det sagt ska man komma ihåg att politik inte bata handlar om att ha bra idéer. Det handlar också om att fatta beslut, och om att ha förmåga att styra ett land, ett landsting eller en kommun. Därför behövs former som gör att beslut kan fattas i enlighet med demokratiska spelregler. Sådana finns det massor av, och jag kan försäkra att de faktiskt är just demokratiska. Till exempel regler och överenskommelser som leder till att den folkvilja som har lett till en viss politisk sammansättning av ett folkvalt organ faktiskt också får genomslag.

Kvittningssystemet handlar om balans, inte i första hand mellan de två politiska block som vi känner (Alliansen och de rödgröna), utan om regeringsunderlaget och oppositionen. Det kan tyckas vara en hårfin skillnad, men nu blir det plötsligt viktigt. Hur (SD) röstar i majoriteten av frågor är mindre viktigt - faktiskt - än det faktum att Socialdemokraterna nu deklarerar att de vill att (SD) bör ingå i kvittningssystemet. Låt mig mycket diplomatiskt säga så här: jag tror inte att (S) tar detta steg av omtanke om (SD). På tal om att politiken alltså inte bara handlar om idéer utan också om att utöva makt och fatta beslut.
Socialdemokraterna sade i valrörelsen att man inte skulle samarbeta med (SD). Nu tar man till och med steg för att formalisera ett samarbete.

Anonym sa...

Detta handlar om mig. Stellan Bojerud (66), författare, fd universitetslektor och överstelöjtnant i Livgardet. Nu riksdagsledamot för SD.

Av "arbetsmiljöskäl" krävde V och MP att slippa ha tjänsterum i samma hus som SD och krav ställdes på skilda matköer i restaurangen för "demokraterna" och "SD-svinen".

Min "arbetsmiljö" är att jag p g a SD:s utanförskap i kvittningen likt Clark Kent fick dölja mig i någorlunda vanliga kläder samt ta en taxi från hjärtkliniken på Karolinska Sjukhuset, för att medelst rullstol uppsöka kammaren för att deltaga i voteringarna.

Jag löste min uppgift och jag överlevde än så länge, ehuru tillfrisknandet har försenats.

Det som retar mig är att det jag utsatts för inte är "ett olycksfall i arbetet" utan med list uttänkt och eftersträvat.

För övrigt kräver M att jag inte går till och från mitt arbetsrum i deras korridor med min rollator (när jag orkar), utan tar mig ner en våning, där KD tillåter mig att passera.

Sveriges Riksdag 2011.