Det är en turbulent tid i politiken, men också i ekonomin och i samhället i stort. Den kanske allvarligaste samhällsekonomiska turbulensen på senare tid har gällt USA, som länge befinnit sig på randen till vad som närmast skulle ha inneburit en statsbankrutt. Om orsakerna till detta ska jag inte skriva; det finns andra som gör det bättre.
Om än tillfälligt på fallrepet är USA ändå världens största ekonomi, med avgörande inflytande på hela den globala ekonomin. Det gjorde naturligtvis ansvaret extra tungt på de amerikanska politikernas axlar. Frågan är om de axlade detta ansvar. Men personliga svar är att det är mycket tveksamt.
Själva poängen med det ekonomiska - och politiska - system som de flesta av oss förordar är att skapa stabilitet, trovärdighet och förutsägbarhet. Marknadsekonomin och rättstaten bygger på just detta, och det lagstiftande och verkställande politiska systemet har en aktiv roll för att detta ska komma till stånd. I många fall är makten delad mellan dessa båda grenar, men i vissa fall måste lagstiftaren (parlamentet/kongessen) och den verkställande politiska makten (regeringen/presidenten) interagera med varandra. Då är det klokt att respektera både den andra partens roll i det politiska systemet och vederbörandes politiska inriktning.
Jag ska nu inte författa mer än så om amerikanskt statsskick (som jag en gång i världen studerat), utan bara konstatera att det inte fungerade så bra den här gången, att det kommer att få mycket allvarliga följder för världsekonomin (även om det tillfälligt har löst sig) och att felet i mina ögon i ganska hög grad - men inte enbart - ligger på den republikanskt dominerade (även om demokraterna har majoritet i senaten) kongressen. Och då inte minst den så kallade Tea Party-rörelsen.
Maktdelning är bra. Personligen delar jag också många av de värderingar som gör att representanthuset har republikans majoritet. Men när maktdelningen får till följd att presidenten som regeringschef helt enkelt inte kan utöva den exekutiva makten - jag då är det helt enkelt inte alls bra. Det som har hänt i USA kan mycket väl får konsekvenser för hela världens förtroende fäör USAs politiska och ekonomiska ledarskap, och de konsekvenserna är inte så muntra att fundera över.
Skeendet i USA visar således att även en minoritet har ett ansvar i ett fungerande politiskt system. I fallet USA har det handlat mycket om att sätta käppar i hjulet för den sittande presidenten, mer av taktiska skäl än av realpolitiska. Och att mer moderata republikaner och tilloch med demokrater då gör gemensam sak med de mer extrema i senat och representanthus - det visar att värdet av att ge presidenten en näsbränna skattas högre än verkliga politiska vinster. Priset för det kan, som sagt, bli mycket högre än de eventuella politiska vinterna i sammanhanget. Det som återstår att se är vad väljarna nästa år har att säga om saken.
Låt oss nu hoppas att förtroendet för den amerikanska ekonomin snabbt återvänder och att hotet om en recession lika snabbt kan röjas ur vägen. Det behövs, inte bara för den amerikanska ekonomin och inte ens för den globala konjunkturen på kort sikt. Det behövs för att säkra förtroendet för hela den ekonomiska världsordningen och därmed för välfärden både i vårt land och på andra håll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar