29 september 2011

Omoralen som vi klandra...

Morgonens tidningsläsning ger skäl till ett blogginlägg på lite ovanligt ämne. Det handlar (jag har inte hittat artikeln på nätet) om att den vänsterpartistiska riksdagsledamoten och partiledarkandidaten Rosanna Dinamarca anklagas för att åka taxi och jetplan i stället för att ta andra kollektiva färdmedel, till exempel tåg. Jag hoppas verkligen att sådant inte tillåts påverka bedömningen av Dinamarcas eventuella lämplighet som partiledare.

Ingen av oss andra vet vilka personliga motiv Dinamarca har för sina handlingar. Vi vet mycket lite om hennes familjesituation, ingenting om eventuell hotbild och - lyckligtvis, som politisk motståndade - inte ett dugg om innehållet i hennes almanacka och hur intensiva hennes dagar är.

Det vi däremot vet är att Rosanna Dinamarca är kvinna, och att kvinnor oftare än män både dubbelarbetar samt att kvinnliga politiker, inte minst kvinnliga politiker med utländskt klingande namn, inte sällan har en tuffare arbetssituation när det gäller exempelvis hptooch våld.

Men det kanske viktigaste skälet till att helt enkelt lita på Dinamarca och hennes prioriteringar är att de är hennes. Det egna partiet kan möjligen efter egen granskning ha synpunkter, men att företrädare för andra partier ens ska ifrågasätta hennes resmönster leder in på en demokratiskt sett farlig väg. Ska en vänsterpartist fråga en folkpartist, eller en socialdemokrat fråga en moderat, innan man väljer ett eller annat färdsätt för att ta sig till ett eller annat möte? Risken blir då uppenbar, att politiska motståndare inte kan undvika frestelsen att sätta motståndarens agenda.

Politik bygger på förtroende, och förtroende är en fråga om ömsesidighet. Jag känner inte Rosanna Dinamarca, men jag vet en sak om henne, och det är att hon hör till mina politiska motståndare. Just därför väljer jag att vara kritisk mot den politik hon står för men undviker att kritisera hennes person och hennes personliga prioriteringar. På ett visst politiskt plan är arbetsdagen nämligen så tuff att utrymmet som blir kvar för det personliga hör dit. Dinamarca är, partiledare eller inte, säkerligen en sådan person.

Och sist av allt kan ju var och en som funderar över ämnet först som sist fundera över en liten aforism från "Hylands hörnas ABC-bok" från 60-talet:

Omoralen som vi klandra
praktiseras blott av andra

Lycka till, Rosanna. Men jag kommer aldrig i livet att rösta på dig.

Inga kommentarer: