Jag fick en kommentar av en bekant om värdet av att Alliansen styr på olika nivåer, och lovade att svara genom ett inlägg på bloggen. Svaret kan nog nämligen intressera fler än den som frågade.
På nationellt nivå, i vårt landsting och i ett antal kommuner har Alliansen styrt sedan 2006. Visst kan man önska sig att takten i reformarbetet kunde vara snabbare, och visst kan man rent av tycka att en del beslut till och med kunde se annorlunda ut. Men då bör man först fundera över alternativet.
Det har faktiskt hänt en del som annars aldrig skulle ha inträffat. Vårdvalet, jobbskatteavdraget, utmanarrätten och arbetslinjen som princip på många områden är några mer övergripande exempel. Mer konkret finns det fler vårdcentraler än 2006, antalet förtidpensionärer minskar, apoteken är fler än tidigare, skatten på arbete är (som sagt) lägre och Sverige har klarat sig helskinnat genom en historisk finanskris.
Vad som givetvis är svårare att svara på är hur Sverige, och vårt landsting, hade sett ut efter frygt fem år med socialdemokratiskt styre. Svårt att veta, men det går i alla fall att gissa.
Staten hade ägt SAAB och hade således behövt pumpa in miljarder. Pengar som - kanske - hade funnits i statskassan eftersom skatterna på arbete varit väsentligt högre. Det hade även landstingsskatten med säkerhet varit - inte för att människor haft bättre tillgång till vård, utan för att den vård som erbjudits hade varit dyrare utan att för den skull vara bättre. Alternativen och valmöjligheterna hade varit mycket sämre i välfärden, och troligen - men det kan vi alltså inte veta - hade rätt så många svenskar befunnit sig ännu längre från arbetsmarknaden.
Bortemot en halv miljon fler hade kunnat vara förtidspensionerade, vilket kade inneburit att försörjningsbördan för dem som ändå befann sig i arbete hade varit klart högre. Vilket hade inneburit mindre utrymme för privat konsumtion och därmed tuffare villkor för detaljhandeln.
Tågen hade i alla fall inte gått i tid, för några investeringar i exempelvis fler spår har vi inga säkra belägg för; vi kan ju inte veta hur det hade blivit, bara anta utifrån den utveckling som föregick valet 2006. Den pekar dessutom knappast mot bättre studieresultat i skolan eller att vare sig kvaliten, arbetsvillkoren, köerna eller maten hade varit bättre i landstinget och i sjukvården.
Men allt detta får ändå inte skymma det viktigaste, nämligen vilken riktning utvecklingen har. Idag 2012, ä det lätt att glömma hur det såg ut före 2006 och därför romantiskt blicka tillbaka på en bättre tid. I vardagen glömmer vi de förändringar som faktiskt sker, och vilka möjligheter det öppnar för framtiden.
Visst finns det mycket kvar att göra. Det finns gott om samhällsproblem som fortfarande söker sin lösning. Men därifrån är steget ganska långt till att säga att det inte spelar någon roll vilken politisk färg regeringen har.
Alliansen har arbetat i knappt fem år i riksdag och regering, kommuner och landsting. Det behövs nog mer än fem år för att genomföra de viktigaste reformerna. och vi ska ta den tid vi har på oss. Det är bättre att det blir bra, än att det går fort. Men det viktigaste är riktningen, och att vi får fortsatt förtroende att förnya samhället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar