31 oktober 2012

Att vänta på vård

Jag har med intresse tagit del av Socialstyrelsens granskning av väntetiderna i cancervården. Det är bara att hålla med om att skillnaderna mellan olika delar av landet är oacceptabla. Vårt län kommer - till skillnad från väntetider i allmänhet - ut relativt väl när det gäller väntetider i allmänhet. Men för den som väntar på svar om en misstänkt cancerdiagnos är varje dag en plåga. Och för den som fått diagnos och väntar på behandling är det självfallet om möjligt än värre.

Väntetider och köer är svensk sjukvårds värsta gissel. På senare år har situationen blivit bättre, men det är fortfarande ångt ifrån bra. Vi hade häromdagen besök från landstinget i Östergötland, och hade då tillfälle att lyssna till tankarna i den politiska ledningen i ett landsting som faktiskt har lyckats med att förbättra väntetiderna. I vårt landsting finns det, för att uttrycka det stillsamt, en hel del kvar att göra.

29 oktober 2012

Politisk vardag i landstinget

På något vis är dagens debattsida i UNT väldigt symbolisk. den visar i klartext skillnaden mellan Alliansens ledning och styrning av landstinget - och vad oppositionen förmår.

På samma debattsida syns en artikel om den planerade utvecklingen av Ulleråker, och en replik på en tidigare debattartikel från mina (M)-kollegor Nina Lagh och Fredrik Ahlstedt. Repliken går ut på att vi inte alls är för rätt till heltid för de anställda i Uppsala kommun och i landstinget, utan att det skulle vara ett förslag som infördes redan under de rödgrönas styre. men om så vore fallet är det ju väldigt underligt att någon sådan uttrycklig rätt till heltid faktiskt inte går att spåra från tiden före 2006 - om det funnits sådana beslut hade vi faktiskt init ebehövt fatta dem!

Så löper dagarna nämligen på här i landstinget. Alliansen driver politik och fattar beslut som utvecklar landstingets verksamhet på olika områden. Oppositionen reserverar sig, kritiserar reformerna och kan på sin höjd säga att man skulle ha gjort det bättre om man vore i majoritet. det är dock ganska oklart vad man i så fall skulle nyttja sin majoritetsställning till, eftersom den man huvudsakligen ägnar sig åt är att beklaga den politik som väljarna röstat fram i stället för att formulera och beskriva en egen.

På samma sätt förhåller det sig även med helgens tredje större artikel i media om landstinget, nämligen det beslut som landstingsstyrelsen idag fattar om överlåtelse av tre vårdcentraler.  För oss i Alliansen är dagens beslut ett led i en utveckling som pågått ända sedan valet 2006 - och som lett till att länets primärvård idag fungerar betydligt bättre än den gjorde för sex år sedan. Ett led i detta är fler olika vårdgivare som erbjuder invånarna sina tjänster. år 2006 var antalt vårdcentraler som drevs av andra än landstinget självt noll stycken. En av de första sakerna Alliansen initierade, innan vi öppnade för vårdval och möjlighet till nyetablering, var att genomföra en upphandling av tre vårdcentraler; de som nu är aktuella för överlåtelse. De halr alltså drivits av Carema Sjukvård AB sedan 2007 - och företaget har gjort ett bra jobb med dessa tre vårdcentraler. Idag är kvalitén bättre, till gagn för hela landstinget såväl som för patienterna på de tre vårdcentralerna.

Nu tar vi nästa steg, ett ganska naturligt sådant. Och oppositionen förnekar sig inte. de redovisar inga idéer om hur länets primärvård kan utvecklas, eller hur vi kan arbeta för att ge patienterna både mångfald, möjlighet att välja och kvalitet. Det enda man har att säga är nej.

Så ser den politiska vardagen ut i vårt landsting. En kraftfull och drivande Allians prövar nya lösningar för att utveckla två viktiga välfärdssektorer, vården och kollektivtrafiken, som människor med rätta har gott om synpunkter på. Mot detta står en opposition som i alla fall är enig om ett ständig nej till allt som överhuvudtaget luktar förnyelse eller utveckling.

Vi i Alliansen kommer att fortsätta att jaga samhällsproblem, som försenade tåg, köer i vården eller brister i kvalitén. Att oppositionen däremot saknar kontruktiva idéer är faktiskt inte ett samhällsproblem, i vart fall inte så länge oppositionen är i just opposition.

23 oktober 2012

Synpunkter - och föreställningar

I går kväll ägnade jag mig ännu en gång åt en av mina absoluta favoritaktiviteter, nämligen att knacka dörr i bostadsområden och samtala med människor om aktuella frågor. Just igår var det Ulleråkersområdet i Uppsala, där ju landstinget äger mark som nu ska planläggas för bostäder och säljas. Det gav anledning till många samtal med människor som hade synpunkter på allt möjligt inför det som nu väntar.

Jak ska nu inte gå in på dessa synpunkter - bara konstatera att vi har skrivit ner dem och sparat dem inför den fortsatta processen. Däremot mötte jag i flera av gårdagens samtal en inställning hos människor som förtjänar en kommentar.

"Vad roligt att ni kommer ut och lyssnar, jättebra initiativ" var det flera som sade till Carolina och mig när vi knackade på. Samma kväll såg jag också ett inslag på Aktuellt med ungefär samma tema. det var mina goda vänner Martina och Alexandra från Haninge som på samma sätt knackade på hos människor och samtalade om vardagsfrågor som engagerar.

Vi är många moderata förtroendevalda som sysslar med detat just nu. I radio och Tv framställs detta som att vi "kampanjar" inför det kommande valet, och visst handlar det om kampanj - i den språkliga meningen att bedriva en viss aktivitet uunder en given tidsperiod. Men syftet med aktiviteten är inte enbart själva valvinsten, och meningen med samtalen är inte bara - eller ens i första hand - att vinina väljare. Långt viktigare är att ägna sig åt varje förtroendevalds första och främsta uppgift: att lyssna till dem vi företräder.

Det sprids nämligen en bild av "poilitiker" (ack, detta diffusa uttryck), som ungefär går ut på att det vi gör endast går ut på att agera för det egna partiet eller till och med egna intressen. Ofta kombineras detta med en motsättning mellan "politiken" och någon sorts oklart "allmänintresse". Det är väldigt olyckligt.

Jag har skrivit om detta tidigare. Att vara politiskt förtroendevald innebär att man representerar andra, och har att ta tillvara intresset hos dem man representerar. Då är det självklart viktigt att ta reda på vad de man representerar faktiskt tycker - och det finns inte så värst många andra sätt att göra det än att faktiskt prata med människor. Det innebär inte att vi  alltid kan ta hänsyn till alla olika åsikter, men vi har anledning att ha respekt för alla synpunkter och att väga in dem när vi formar den politisk som vi sedan kan driva.

För en dryg vecka sedan ägnade jag några timmar på Celsiustorget i Uppsala. Igår var det Ulleråker och för ett par veckor sedan Knivsta och Bålsta. Det leder till samtal som ger en bild av vilka frågor människor anser är viktiga och hur de vill att samhället ska formas. Många gånger befinner sig de samtalen lång ifrån den bild av politiken som skildras i media. Där beskrivs politiken ofta som ett spel mellan partier snarare än som vad det faktiskt är: ett hela tiden pågående arbete med att utveckla samhället i enlighet med änskemål från de många människor som ofta är mycket engagerade, men som väljer andra former för sitt engagemang än själva det politiska arbetet. Mycket sällan, om ens någonsin, möter jag i samtal som dessa någon känsla av motsättning mellan dem som har röstat och oss som söker väljarnas förtroende. Däremot möter jag ofta en glädje över att få tillfälle till samtal om vardagsfrågor.

Det är något för oss som är verksamma politiskt att ta fasta på. Vårt uppdrag är att företräda människor och ta ta vara på deras tankar och idéer. Att knacka dörr är ett både trvligt och engagerande sätt att göra det på. Och i kväll bär det av igen.

21 oktober 2012

Det handlar om människor

Jag tycker det är o-er-hört intressant att följa skildringen av hur landets djurparker sköts och hur det som kommer fram får konsekvenser. Det kanske också finns anledning att fundera på om detta kan appliceras på andra aktuella debatter, till exempel diskussionen om "vinst i vården".

När det gäller privatägda Ölands Djurpark har jag sett - inte helt oväntat - kommentarer om att det beror på cyniska, vinstmaximerande ägare. Det utmålas närmast som en systemfel att människor kan anställas under förhållanden som knappast någon kan anses som rimliga. Vad som sedan är korrekt eller inte i detta återstår förmodligen att se.

När det gäller kommunägda Parken Zoo i Eskilstuna, däremot, läggs ansvaret helt på en tjänsteman som förvisso gjort ett och annat klandervärt men som väl ändå arbetat under ledning av en styrelse. Eller mer specifikt en politiskt vald styrelse. Eeller för att vara alldeles korrekt en politiskt vald styrelse bestående av en majoritet från...tja, det kanske kunde kvitta. OM det inte vore för det faktum att en del av denna majoritet är att parti som gärna plockar poäng på just djurskyddsfrågor. Googla gärna på "parken zoo miljöpartiet" och bilda dig en egen uppfattning.

14 oktober 2012

Utflykt

Jag skriver detta på Arlanda medan jag väntar på att kliva på ett plan till New York och sedan vidare till Toronto. Den kommande veckan ska ägnas åt att studera hur man i Toronto och Boston arbeta för att närma industri, sjukvård och akademi för att skapa innovativa miljöer.

Ibland är detta nämligen svårare än det låter. förutsättningarna är väldigt olika, inte bara på grund av olika uppdrag. Kulturer och miljö  spelar också roll. Men det är också just därför det är viktigt att se hur man löst motsvarande problem i andra delar av världen.

Idag blir det således en resdag, men jag återkommer under veckan med reflektioner och funderingar om vad som kan vara värdefullt att ta med hem.

10 oktober 2012

Å hör sen!

Igår beskev Radio Uppland en av Alliansens reformer i vården, nämligen Vårdval Hörsel. Reformen innebär att den som behöver en hörapparat själv kan välja vem som ska prova ut den, och samtidigt att den som vill erbjuda utprovning av hörapparater under givna omständigheter kan etabler asig i länet för att erbjuda sina tjänster.

Reformen har onekligen varit framgångsrik. Den har nämligen lett till att fler med hörselnedsättning har kunnat få sn hörapparat och att väntetiderna har blivit kortare. Att fler utprovade hörapparater kostar något mer är kanske inte så konstigt - men det finns alltså skäl att konstatera att det beror på att många som tidigare helt enkelt inte fick sin behövda hörapparat nu får den.

Med andra ord leder valfriheten och mångfalden även i detta fall till att fler akn få den vård den behöver och få den i rimlig tid. Fortfarande finns mycket kvar att göra, men Alliansens jobbar vidare för att fler aks få den vård de behöver - och få den inom rimlig tid.

06 oktober 2012

Och nu blir det samhällskunskap

Hemma från en timmes kampanjande på Celsiustorget i Uppsala - men det är inte kampanjen som gjort det största intrycket idag. Däremot lyssnade jag på vägen in till Uppsala på ett radioprogram kallat Barnaministeriet som gjorde mig förundrad på gränsen till bestört.

Programmet handlade om en skola i stockholmsförorten Tensta, som skulle läggas ner. I vanlig ordning (får man väl säga) skildrades naturligtvis barnens, som det brukar heta "kamp för sin skola", men det var inte det som gjorde mig häpen. Det var barnens lärare.

Genom hela reportaget gick nämligen en röd tråd, och det var lärarens agerande till stöd för sina elevers kamp på "sin skola". men ingen gång i reportaget fick vi höra något som en antydde att läraren för eleverna förklarade hur det liksom hänger ihop. Därmed missade läraren chansen till en eller annan timmes praktisk samhällskunskap.

Mot slutet av detta program skildades också hur eleverna fick möta "den ansvariga politikern, skolborgarrådet Lotta Edholm". Här blev det rent av ännu mer uppenbart att eleverna som förberedelse för mötet med medborgarnas valda företrädare inte riktigt hade fått hjälp med att få den totala bilden klar för sig. Exakt hur förberedelserna hade gått till är förstås svårt att veta, men därför är det också lite svårt att förstå vilken bild av samhällets demokratiska processer dessa tolv-trettonårongar fått - när de frågar skolborgarrådet Edholm "hur mycket ni tjänar på att lägga ner våran skola".

Reportaget gav med andra ord inte precis bilden av att eleverna fått det väl beskrivet för sig hur vi betalar skatt och sedan väljer de förtroendevalda som får som sitt ansvar att klokt förvalta dessa skattemedel. Snarare tycks undervisningen i "demokrati" mest ha handlat om vilka rättigheter att uttrycka sin åsikt eleverna har, och betydligt mindre om hur ansvar fördelas och utkrävs.

Demokrati är viktigt, men det är inte helt okomplicerat heller. Därför vore det bra med lärare som faktiskt kan förklara hur det fungerar - och inte minst försvara när demokratiskt fattade beslut inte alltid faller alla på läppen.

Kvalitet och god etik ger den bästa välfärden

Debatten rullar på om vinster i företag som är verksamma i välfärdssektorn. Personligen tycker jag att debatten blir underligare för varje inlägg som görs. Hur stort problemet egentligen är, får nog i grunden sägas vara en ideologisk fråga. Och till detta finns tre helt olika skäl.

För det första är det faktiskt helt omöjligt att förbjuda "vinster i välfärden". De flesta företag med goda vinstmarginaler som tjäna pengar på skattefinansierad verksamhet är nämnligen inte verksamma i branscher som utbildning eller vård och omsorg. Däremot är de hlet nödvändiga även för att den offentligt driva välfärden ska fungera. De bygger hus, tillverkar läkemedel och medicintekniska produkter, producerar läromedel och finansierar den gemensamma sektorn när investeringar behöver betalas med lånade pengar. Den som indignerat kräver att inga skattepengar ska gå till vinster får snällt berätta hur det ska gå till. Ska kommuner och landsting starta byggbolag, tillverka sjukhussängar och röntgenapparater, skriva egna läromedel och börja producera allt annat som behövs i välfärden? Och varifrån ska råvarorna anskaffas?

Det vore dessutom, för det andra, bättre om vi såg till att den verksamhet som kommuner och landsting bedriver inte gick med underskott, det vill säga håller sig inom de ramar som tilldelas. I vårt landsting kommer den verksamhet som bedrivs i egen regi inom kort att behöva betydande tillskott - något som de många externa verksamheter som erbjuder invånarna sina tjänster aldrig kan be landstinget om.

Inte nog med det. Ett tredje, ganska ideologiskt skäl för att säga nej till allt för omfattande ingrepp i välfärdsföretagandet handlar om relationen mellan vinst och kvalitet. Det är för mig det allra viktigaste motivet. Det största problemet är aldrig om de berörda företagen tjänar pengar, utan att de levererar tjänster av bästa tänkbara kvalitet - och det brukar vara lättare om det inte ställs diverse andra krav än att kvalitén just ska vara högsta möjliga. För att klara högt ställda kvalitetskrav brukar ekonomiskt överskott vara en förutsättning, men det brukar också krävas kloka ägare som inte tar ut pengarna som utdelning utan tänker långsiktigt och låter pengarna arbeta vidare i verksamheten.

Problemet med debatten är snarare att den egentligen handlar om något helt annat, nämligen etik och moral. Välfärden är inte betjänt av oseriösa företag. Konstigare än så är det faktiskt inte. Det största problemet i vårt landsting har vi inte haft med de välfärdsföretag som tjänar pengar på sin verksamhet - utan på de företag som genom ett oetiskt eller på annat sätt olämpligt sätt faktiskt åsamkat landstinget väsentliga kostnader. Men vad vi har kunnat se, så har dessa företag ingalunda varit några vinstmaskiner för sina ägare utan tvärtom gått med ganska rejäla förluster.

Etikens och det goda företagandets jordmån är naturligtvis inte snokande i bokföringenför att forska efter eventuella överskott som hamnar någon annanstans. Den bästa jordmånen byggs i stället upp genom bra förutsättningar och tydliga uppdrag för den som ska utföra välfärdstjänsterna. Och genom en näringslagstiftning i allmänhet som ger rimliga villkor för företagande, inte bara i välfärden.

Sist men inte minst gäller kravet på kvalitet och god etik inte bara de företag som är verksamma i välfärden. Exakt samma krav måste naturligtvis ställas även på verksamhet i egen regi. och då är som sagt en god början att dessa verksamheter klarar sitt uppdrag inom givna ekonomiska ramar.

05 oktober 2012

Byggplaner i Ulleråker

I veckan kunde vi berätta om landstingets planer för att utveckla Ulleråkersområdet. Planen bygger på att ungefär 6000 bostäder kan byggas under en period av tio år. Det ger Uppsala och länet ett bra och nödvändigt tillskott av nya bostäder. Landstinget får, för sin del, pengar som kommer att vara till glädje när Akademiska sjukhuset ska förnyas.

Jag har fått frågor om varför landstinget ska ägna sig åt stadsbyggnad. Svaret är att det ska vi inte; det är kommunens uppgift att svara för planläggning och stadsutveckling. Men landstinget äger marken på Ulleråker, och vi måste givetvis se till att förvalta denna tillgång så klokt som möjligt.

Arbetet med att bearbeta planerna för Ulleråker har pågått i flera år. Redan 2009 lämnade en ansökan om detaljplaneläggnin till Uppsala kommun, men de byggandsvolymer som tidigare diskuterats har varit mindre. Uatn att ange några siffror kan vi idag säga att den uppräkning av den byggbara ytan nu ger betydligt fler bostäder, och det i ett område som är lämpligt att bebeygga. det ger i sin tur landstinget välbehövliga inkomster som kan investeras i det som är landstingets kärnverksamhet: sjukvprden och kollektivtrafiken.

Det som nu väntar är dels en öppen och demokratisk process kring hur området ska utvecklas på ett positivt sätt, dels en stegvis planering av hur utvecklingen ska genomföras. Det gör att landstinget kommer att behöva lägga en del energi på bygg- och planfrågor, men det är inte konstigare än att vi också behöver kompetens inom finansiering och ekonomisk förvaltning. Jag ser fram emot att följa utvecklingen i Ulleråker, men är också glad för att det ger ekonomisk trygghet inför de stora investeringar som landstinget samtidigt planerar på Akademiska sjukhuset.

På besök hos Upplandsidrotten

Idag har jag träffat en av landstingets viktiga samarbetspartners, nämligen Upplands Idrottsförbund. Tillsammans har vi ett viktigt ansvar för hälsa och välbefinnande för människor i vårt län. Det lade grunden för en intressant diskussion om hur vi gemensamt kan arbeta för att människors tillvaro kan bli bättre.

En av de frågor som jag tog upp, och som jag vet engagerar många, är hur idrotten kan främja gemenskap och förhindra mobbning och utanförskap. Det gäller inte minst i lagidrotter, där en ganska skrämmande tendens är att toppning och laguttagningar som ställer några utanför sker i allt lägre åldrar.

Jag tycker att elitidrott är häftigt. Jag njuter av sändningar från OS och VM i stora idrotter, när man kan se prestationer på absolut högsta nivå. Men breddidrott, och inte minst barn- och ungdomsidrott, måste vara någonting helt annat. Det måste vara lek och nöje vara till för alla och sist men verkligen inte minst bidra till mer än lek och rörelse. Det är också en fråga om värderingar.

Barn gör som vi gör, inte som vi vuxna säger. Om fusk, filmningar, ojuste spel och utslagning blir ett naturligt moment i barn- och ungdomsidrott – så ser vi snart samma tendenser även i samhället i stort. Här vilar ett stort ansvar på föräldrar, ledare och alla andra vuxna med anknytning till barn- och ungdomsidrotten.
 
Samarbetet mellan landstinget och idrotten är viktigt. Men det gäller också att inte politisera idrotten genom att knyta den allt för nära det politiskt styrda landstinget. Tillsammans har vi i landstinget och Upplands Idrottsförbund dock ett viktigt ansvar när det gälelr att forma strategier för ett friskare och hälsosammare län.

01 oktober 2012

Rätt ska vara rätt

Vi som är politiskt förtroendevalda har sällan något emot att vi granskas, vare sig av den politiska oppositionen, av media eller av andra som vill skärskåda vad vi gör. Tvärtom är det viktigt att människor kan följa hur vi uppfyller vårt ansvar och förfogar över de skattemedel som vi fått förtroendet att förvalta.

Men just därför är det också viktigt att granskningen är saklig och korrekt, och inte innehåller fel. Av samma skäl är det viktigt att granskniingen inte bara är saklig, utan också objektiv, när den utförs av exempelvis massmedia. Den politiska oppositionen har ju per definition lite svårare att vara lika objektiv.

Ett eempel på när det finns skäl att diskutera detta är när situationen i vården beskrivs som att "resurserna dras ned", eller när utvecklingen av antalet vårdplatser beskrivs som om det sker på grund av att det tillförs minskade resurser.

Det är nämligen så - vilket möjligen kan förvåna en och annan - att den mängd skattemedel, det vill säga "resurser", som tillförs sjukvården är större än någonsin. Det gäller i vårt län, så väl som i landet som helhet. Det kan finnas enstaka län där situationen är annorlunda, men i Uppsala län har anslagen till hälso- och sjukvård ökat varje år sedan Alliansen fick majoritet 2006. Och det finns inga planer på något annat så länge landstingets totala ekonomi är i god ordning.

Hur dessa resurser sedan används är en annan sak. Från den politiska ledningen ställer vi nämligen som krav att verksamheten ska klara sitt uppdrag inom den ekonomiska ram som är given. Det brukar, för att uttrycka det försiktigt, vara lite si och så med den saken. Problement är att sådan bristande budgetdiscilipn väldigt ofta i offentliga sammanhang inte är symptom på att för lite pengar tillförs, utan att det väl så mycket finns anledning att titta på hur de tillförda medlen faktiskt används.

Så har vi frågan om vårdplatser. Bilden som ofta förmedlas är att de blir allt färre, och det är riktigt. Men är det då ett utslag av en allt snålare sjukvårdsbudget?

Faktiskt inte. Det förmodligen enklaste och mest välbekanta exemplet på det är vården av magsårspatienter. För trettio år sedan innebar diagnosen magsår inläggning på sjukhus och operation med en total vårdtid på uppemot två veckor. Idag får samma patient medicin och behvöer inte läggas in alls. Likadant är det med många sjukdomar. Nya mediciner och nya behandlingsmetoder ger nya, mer effektiva, möjligheer till en bättre vård.

Sjukvården 2012 kan ta hand om fler patienter än någonsin på ett bättre sätt, och med bättre medicinska resultat än någonsin. Det har lett till en befolkning som är friskare än någonsin. Men det finns gott om utmaningar för vården, och för landstingen som politisk organisation. De utmaningarna ska jag återkomma till.