25 april 2014

Eftertankar

Det är fredagskväll och jag sitter vid datorn och samlar tankarna efter en intensiv vecka. Mycket har kretat kring landstingsfullmäktiges debatt om landstingets bokslut i onsdags.


I oktober 2008 gick Lehman Brothers i konkurs. det var starten till den värsta lågkonjunkturen sedan 30-talet. Självklart påverkar en sådan lågkonjunktur också Sverige, och därmed vårt landsting. men vi klarade överbryggningen utan dramatiska nedskärningar. Inte en enda anställd har behövt lämna sitt arbete i vårt landsting.


Skälet till att vi klarat överbryggningen stavas ordning och reda i landstingets ekonomi. Varje år sedan 2006 har inneburit överskott enligt det kommunala balanskravet i landstingets bokslut. Det egna kapitalet har vuxit med mer än 600 miljoner sedan 2006. Landstinget har kunnat sätta av 800 miljoner till framtida pensioner. samtidigt har landstinget investerat drygt 1,8 miljarder i fastigheter under de senaste tre åren.


Det har lett till en balansräkning som är en av landets starkaste i jämförelse mellan landstingen. Men inte nog med det. Samtidigt som den långsiktiga betalningsförmågan har stärkts, så har vården kunnat tillföras mer resurser. Drygt två miljarder mer än 2006 läggs i dag på hälso- och sjukvård i vårt landsting.


Hur kommer det sig då? Hur har vården kunna få mer resurser? Svaret handlar om jobben. Fler i arbete betyder fler som betalar skatt, och det betyder mer pengar till vården.


Uppsala län har landets lägsta arbetslöshet. Det har lagt grunden till att vårt landsting har kunnat öka anslaget till hälso- och sjukvården. Men det är också en viktig förutsättning för att Alliansen har kunnat stärka landstingets ekonomi sedan 2006 - och är beredda att fortsätta med det.


Men inte nog med det. Det påstås ofta att vårt landsting skulle ha landets längsta vårdköer. Det stämmer inte. I den senaste tidens mätningar ligger vårt landsting nära eller till och med över det nationella genomsnittet. Det stämmer att vårt landsting tidigare haft problem med att klara väntetiderna enligt vårdgarantin, men en fantastisk uppryckning inte minst under hösten 2013 och vintern 2014 har förändrat läget.


Till det kan vi lägga landets näst nöjdaste patienter i primärvården, en medarbetarenkät som visar att de som arbetar i vårt landsting trivs på sitt arbete och sist men inte minst väldigt goda medicinska resultat i de öppna jämförelser som görs mellan landstingen.


Det betyder inte att vi inte har saker att arbeta med. Vi måste arbeta ännu mer med att vara en attraktiv arbetsgivare, och vi kan inte vara nöjda med väntetider och köer. Vi måste fortsätta att hålla ekonomin i strama tyglar och sist men absolut inte minst finns mycket att göra för att rusta upp våra fastigheter och lokaler.


Under åtta år har vi hunnit med många reformer. Men det finns mycket kvar att göra. Vi kan vara stolta över mycket som hänt sedan 2006 - men vi kan inte luta oss tillbaka och vara nöjda.

Inga kommentarer: