31 oktober 2014

Bus eller godis?

Allhelgonahelg. Det är ett bra tillfälle att tänka på dem som kommit före oss, och som gått vidare utan oss som blev kvar. Men det är också ett tillfälle för oss alla att tänka på varandra, och på att i livet behandla våra medmänniskor så att vi inte ångrar våra tankar, ord och gärningar när de och vi själva är borta.

För nog finns det en och annan medmänniska som vi någon gång behandlat på ett sätt som vi i efterhand ångrar. Inte minst i det politiska samtalet blir det ibland ett och annat förfluget ord som är svårt att ta tillbaka. Helgen som står framför oss är ett bra tillfälle att tänka även på det.

Omtanke om andra människor är alltid en personlig handling. Jag har en stark tilltro till välfärdsstaten och är övertygad om att den modell vi valt i vårt land är överlägsen på många områden för att organisera sådant som vi behöver göra tillsammans. Det är rent av själva definitionen på ett samhälle. Men jag tror aldrig någonsin att de gemensamma, skattefinansierade samhällsfunktionerna kan ersätta den personliga omtanken.

Där, och inte i skattetabeller eller ens i politiska beslut, ligger den viktiga ideologiska skillnaden mellan vänster och höger. Man är inte god för att man höjer skatten. Man är heller inte god bara för att man använder skattemedel för att utjämna skillnader eller ge medmänniskor ett bättre liv. Den personliga godheten kan aldrig ligga i att genom kollektiva beslut ta del av andras insatser för att döva det egna samvetet.

Sverige är, och ska vara, ett välfärdssamhälle. Vi ska bygga gemensamma institutioner med gemensamma krafter, och vi beskattar varandra för att bära de gemensamma bördorna. Men den dag då vi tror att vi kan klara vårt samvete genom att vrida lite på skattesatsen - den dagen är vi riktigt illa ute!

Men det finns politiska beslut som kan bidra. Staten kan göra det som många organisationer också insett. Staten kan hjälpa människor att hjälpa. Staten kan understödja det personliga ansvaret genom att göra det lite lättare att skänka. Det gjorde staten under den förra regeringen, och det har spelat stor roll för många organisationer som arbetar med att hjälpa utsatta människor.

Jag tänker fortsätta att ta ett personligt ansvar för behövande medmänniskor. Jag väljer själv formen för att göra det, och gör det för att jag vill en annan människa väl - inte för att "döva samvetet". Därför tror jag på den enskilda, personliga handlingen som grund för att vi människor ska forma ett bättre samhälle tillsammans. Därför misstror jag också den som hånar dem som tror på den personliga insatsen. Måste vänsterns argument för välfärden bygga på misstro emot andra människor?

Trevlig helg, allihopa. Halloween må vara en högtid som är till för att skrämmas och hota för att få gåvor. Allhelgonahelgen, oavsett om man är kristen eller inte, passar däremot bra för att tänka på sina medmänniskor.

Inga kommentarer: