25 december 2014

En liten julbetraktelse

Juldagens förmiddag. För min personliga del en dag som lovar att bli aningen bättre än större delen av gårdagen, som till allra största delen tillbringades i sängläge. Ett migränanfall är inte att leka med, och om man inte haft något på väldigt länge så kan det ju lika gärna komma på julaftons morgon.

Men det var igår - och därmed ett strålande exempel på vikten av att lägga gårdagen bakom sig, inte bara om det rör en julafton med migränanfall. Med nio minusgrader, strålande sol, ett tunt snötäcke och en underbar familj att umgås med känns nuet så mycket mer lovande. För att inte tala om framtiden.




Men ändå. Personligen lägger jag åtta spännande och intensiva år bakom mig. Åtta år av hårt arbete, en och annan motgång, men mer än något annat viktiga beslut för att forma framtidens sjukvård och kollektivtrafik. Nya sjukhusbyggnader, till stor del finansierat av en de största fastighetsaffärerna i Uppsalas historia, är bara en del av detta framtidsbygge.





Dit hör också reformer som lett till större delaktighet och inflytande för patienterna, en arbetsgivarpolitik som klarar framtidens personalförsörjning och viktiga satsningar på forskning och utveckling. Vårdvalet har många gånger framställts som den största, och närapå enda reformen, under dessa år. Så är det verkligen inte; mycket har hänt för att komma åt ett av vårdens största problem: bristen på inflytande och delaktighet för patienterna.
Och med det ett stort tack till vännerna i den moderata landstingsgruppen. Vi har kanske inte förändrat världen tillsammans. Men vi har förflyttat berg och reformerat vården och trafiken i länet!


Vi har idag en kollektivtrafik i vårt län, som är ett samlat system med landstingets som huvudman, där det med ett enda kort går att åka över hela länet och in i angränsande län. Men inte nog med det; samarbetet med Stockholms läns landsting gör det också möjligt att ta SL-pendeln direkt till eller från Stockholm, med allt det innebär för en växande och dynamisk arbetsmarknad. Bilden visar bygget av tunneln under Gamla Uppsala, som kommer att betyda mycket för att punktligheten i tågtrafiken ska bli bättre.

Men mest av allt: ett tack för i år, och för åren som gått, också till vännerna i Alliansen!



Även i övrigt har det varit ett roligt och givande vår. Tänker tillbaka på en fantastisk konsert med Rolling Stones tillsammans med vännerna Elisabeth och Thomas, på Almedalen, på den härliga middagen med bästa kusinen Katarina och hennes familj, en minnesvärd övernattning på Skurups Gästgivargård, dagar vid poolkanten hemma på Moran, fester på vårt "festloft", middagar med kära vänner (ingen nämnd och ingen glömd; ni vet själva vilka ni varit som förgyllt vår tillvaro). Vinprovningar (tack till hela vinprovargänget, ingen nämnd och ingen glömd). Musikkvällar. Men mest av allt glädjen som ligger i att ha många vänner. Ett stort tack till alla vänner för året som gått! Jo, förresten, ett särskilt tack till vännerna i gamla gymnasieklassen H III för en ljuvlig sommarkväll tillsammans hemma hos Maria i Bollnäs.

Sist men absolut inte minst: ett stort tack till alla er som gjorde min avtackning som landstingsråd till en glädjefylld och minnesvärd dag. Den kommer att finnas kvar länge än.


Med det och mycket annat i bagaget är det spännande att se fram emot nytt år och nya utmaningar. Exakt vad jag kommer att göra är inte riktigt klart ännu.



Spänning och förväntan finns också i min underbara familj (på bilden mina söner och deras förväntansfulla kusin). Det kommer att hända saker på många plan under 2015. Det är en pirrande känsla av förväntan på många områden - men jag tror jag gör klokast i att berätta mer under året som kommer.

Men det är framtiden, det. En julbetraktelse bör nog innehålla lite mer om nuet. För mitt emellan den spännande tid som passerat och allt det som väntar, så finns det kanske en sak vi människor bör försöka bli bättre på. Allihop.

Det är att uppskatta nuet. Vi tänker tillbaka och tänker framåt - men glömmer allt för ofta av att njuta av det vi har just här och just nu. Men just den här dagen, juldagen 2015, kommer aldrig att komma tillbaka. det är en dag (så gott som överallt i vårt land) av gnistrande sol och ett tunt vitt snötäcke. Så fantastiskt vackert att det omöjligen går att beskriva; det måste upplevas.

Alla hinner inte uppleva julstämning och julmys just idag. Många måste arbeta även om det är Juldagen. Men jag hoppas att även du som är en av dem hinner få några dagar med vila och eftertanke i juletid. För det behöver vi alla. Och då kan vi fundera över hur vi har det på olika plan.

Sverige är ett fantastiskt land att leva i. Vi har världens bästa välfärd, mindre sociala skillnader än de flesta andra länder, ett rikt kultur- och fritidsliv, underbar natur och de kanske mest "svenska" av allt: växlande årstider som gör att vi om inte annat alltid kan prata med varandra om vädret.

Visst finns det mycket som kan bli ännu bättre, men bara för en dag kan vi kanske stanna upp och fundera över det fantastiska land vi har förmånen att leva i. Njuta av det som är och bry oss om våra närmaste.

Tids nog kommer en morgondag med de plågor och utmaningar den har att bjuda. Fånga dagen och julhelgen som den är. Glöm inte varför vi firar julen, och tänk både på dig själv lite grann och på alla dina medmänniskor. Ta hand om varandra. God jul och gott nytt år!

Och, till sist; det blev inte några julkort i år. I stället har en gåva skänkts till Helgeandssystrarna i Alsike Kloster, som varje dag året runt gör ett enastående arbete för människor på flykt.

20 december 2014

Den svenska normen

Statsminstern har idag presenterat vad han kallar " det svenska löftet", tydligen i ännu ett försök att presentera någonting mycket allmängiltigt som en socialdemokratisk idé.


Det finns inget parti, och knappast någon politiker, som inte vill hela befolkningens bästa. Däremot har olika partier, utifrån idéer och erfarenheter, olika tankar om hur detta gemensamma bästa kan  formas. Det finns dessutom inte en politik som kan skapa "det perfekta samhället" - helt enkelt eftersom vi människor har olika föreställningar om hur detta perfekta samhälle skulle gestalta sig.


Däremot finns det, som sagt, en bred samling kring principer för det goda samhället med plats för atta att utvecklas och forma sina liv. Där bör man, om man vill visa politiskt ledarskap, börja med att visa en förståelse för dessa skillnader i synen på politiken och dess möjligheter.


Troligen är det just här som socialdemokraternas bristande förmåga att skapa uppslutning i riksdagen blir som tydligast. Om man tror att alla partier gillar att förhålla sig till socialdemokratin, som planeterna förhåller sig till solen - tja, då blir det ju lite knepigt när några (eller ganska många) av dem väljer att forma sitt eget kosmos.


Vad statsministern egentligen ville säga idag är kanske just det: han ville att alla partier nu ska förhålla sig till statsministern och hans parti, och sluta med att ha egna idéer om hur samhället kan utvecklas. Det är det vi kan kalla för den svenska normen. Eller, mer korrekt, den socialdemokratiska normen.


Den normen skulle i så fall kunna beskrivas så här:
- Socialdemokratin, och de institutioner som utgör socialdemokratin, är normerande för svenska samhällsfunktioner.
- Förhållningssätt och beteenden som är normerande inom socialdemokratin, ska betraktas som normerande även för andra politiska rörelser.
- Avvikelse från normen, liksom ovilja att förhålla sig till den, ska betraktas som stridande emot grundläggande politiska principer.
- Värderingar som omfattas av socialdemokratin ska anses normerande även för andra partier. Avvikande uppfattningar kan accepteras om de håller sig inom normen. I annat fall ska sådana uppfattningar stämplas som just avvikande. Om möjligt/lämpligt kan etiketter som "nyliberalism" appliceras.
- Begreppet "demokrati" har en särställning. Därför kan konstitutionellt betingade avvikelser även stämplas som odemokratiska. Vilket skulle bevisas. Eftersom socialdemokratin är genuint demokratisk, så är avvikande uppfattningar självfallet odemokratiska.


Med den grundsyn på politik och samhälle som den "svenska (eller mer korrekt alltså socialdemokratiska) normen är uttryck för, så blir dagens låsning i det politiska samtalet mycket mer begriplig. Partierna i alliansen måste helt enkelt förstå sin roll i svensk politik. Den är, enligt den svenska normen, inte att utgöra ett eget, självständigt politiskt alternativ. Den har att förhålla sig till socialdemokratin, och måste vara beredd att ge upp sina egna grundläggande värderingar för att trygga den svenska normen.


Nyvalet i mars är en möjlighet att göra upp med denna svenska norm.

18 december 2014

Politikutveckling på riktigt

Jag gillar inte alla de förslag som Kristdemokraterna nu för i i debatten om migration och integration. Däremot gillar jag att de med dagens inlägg får fart på det som med ett modernt ord kallas för "politikutveckling". För det behövs, inte minst på dessa områden.

Det räcker nu. Jag är mätt på fingerpekande om vems fel det är att regeringens budget inte gick igenom i riksdagen. Det är dags att börja jobba med riktiga frågor och riktig politik. Det innebär att våga ta tag i riktiga samhällsproblem och att svara på frågor som väljarna ställer.

Dit hör migrations- och integrationsfrågorna. Människor vill veta hur vi ska klara att möta de problem som finns. Då ska man komma ihåg, att de människor som kommer till vårt land inte är ett problem. Däremot har de problem, med att hitta jobb och bostäder.

Nu är hansken kastad, och vi moderater måste ta uppgiften på allvar och visa vägen i dessa frågor. Utspelet från Kristdemokraterna är ett viktigt steg i rätt riktning. Jag hoppas att den nya moderata partiledningen snabbt kan fånga upp frågan och forma en politik som ger svar på människors frågor om integration, jobb och bostäder. För då har vi svaret på några av de viktigaste framtidsfrågorna, och en stabil plattform för politikutveckling även på andra områden.

Men det är bråttom. Det är nu människor ställer frågor och vill ha svar. Till extravalet i mars är det långt.

17 december 2014

Mumlar och skyller ifrån sig

Idag intervjuas infrastrukturminister Anna Johansson i UNT. Några besked om järnvägens framtid kan hon inte ge dem som reser med tåg och buss i vårt län. Däremot skyller hon gärna ifrån sig, och hävdar att allt elände är Alliansens fel.


Det är bara ett problem.


Anna Johansson mumlar och skyller på andra, bara några meter från SL-pendeln som står inne på Uppsala station. Det är en av flera viktiga reformer inom kollektivtrafiken sedan 2006, då Alliansen fick ansvaret. Vi har idag ett gemensamt trafiksystem i hela länet, har utökat tågtrafiken kraftigt och satsar mer på resandet än någonsin tidigare.


Alliansen såg till Att SL-pendeln blev verklighet. Vi satte igång tågtrafik till Heby och Sala, och har utökat turerna med tåg till Gävle, Skutskär och Tierp.


Jag är stolt över reformer som lett till kraftigt ökat resande och till det största utbudet i landet av buss- och tågtrafik. Jag är också övertygad om att satsningarna bidrar till att vi i vårt län har en dynamisk arbetsmarknad med landets lägsta arbetslöshet. Det är så vi får råd med viktiga satsningar på välfärden.


En sådan satsning är en gemensam regional trafik i hela Mälardalen. Då får vi ett tryggt och stabilt trafiksystem som vi regionala politiker kan ta ansvar för i alla lägen. Arbete med detta pågår och bör vara klart till 2017.


Den 22 mars kan vi rösta tillbaka en regering som satsar, och som ser till så att landets ekonomi har råd med en fortsatt god utveckling. I vårt landsting dröjer det dessvärre till 2018. Stå ut.

Viktiga steg emot bättre vård

Sveriges Television rapporterar idag om att mång äldre blir kvar på sjukhus trots att de är färdigbehandlade och skulle få bättre vård och omsorg på annan plats. Det skapar mänskligt lidande för sköra människor som inte får rätt vård, men det leder också till att viktiga gemensamma resurser används fel.

Vårt landsting är inget undantag. En vanlig dag är mellan trettio och fyrtio vårdplatser upptagna av personer som skulle kunna få en bättee omvårdnad. Därför började Alliansen redan 2008 arbetet med att inrätta särskilda närvårdsplatser som både ska avlasta sjukvården och skapa en värdigare äldreomsorg. Glädjande nog har detta arbete också bedrivits i nära samarbete med kommunerna i länet.

Det senaste exemplet på den här utvecklingen togs i måndags på den sista hälso- och sjukvårdsstyrelsen där Alliansen hade majoritet. Nya närvårdsplatser ska inte bara avlasta Akademiska sjukhuset, utan också se till så att vården av de äldre blir bättre.

Jag är stolt över närvårdens utveckling i vårt län de senaste åren. Men det finns mer att göra, och jag hoppas att den goda utvecklingen ska fortsätta.

15 december 2014

En riktig svensk

Efter att ha läst den omtalade intervjun med Sverigedemokraternas Björn Söder, så började jag fundera på vad det är hans äger. Vem är det som är en riktig svensk, med de "rörelsemönster och sociala koder" som Söder talar om? I och för sig känns det som en bisarr tanke, men eftersom handsken är kastad så gjorde jag ett försök till definition.

Jag kom fram till fem "typiskt svenska" personlighetsdrag, och lyckades till och med hitta fem svenskar som passar in ganska bra. Det är dessutom personer som jag tror även Sverigedemokrater kan gå med på är ganska skapligt typiskt svenska.

De fem egenskaperna är: tolerans, respekt för medmänniskor, öppenhet, positiv syn på mångfald, och sist men inte minst, synen på betydelse av samhällsgemenskap.

Låt oss så fundera lite över dessa fem svenskhetskriterier, och hitta några lämpliga bärare av denna svenskhet.

Tolerans
I Sverige har vi en lång historia av tolerans och öppenhet emot människor med andra synsätt. Även om till exempel religionsfriheten fick vänta länge på ett erkännande, så har vi i alla tider visat stor förståelse för nya intryck.
En tolerant svensk i historien var Karl XII, mannen som utan några dubier samarbetade med kosacker och turkar, förde in många nya vanor till vårt land och reformerade lagstiftningen på många områden.

Respekt för medmänniskor
En av de mest svenska av alla författare, Astrid Lindgren, bygger mycket av sitt författarskap på en stark respekt för medmänniskor. Hennes böcker vimlar av litterära figurer som genom sitt sätt att vara lär oss hur vi ska vara emot andra. Ronja Rövardotter, Madicken, Kajsa Kavat och Tjorven är inte bara omistliga delar av det svenska kulturarvet; de är också litterära personer som lär oss hur vi ska vara emot varandra - och hur vi vill att andra ska uppfatta oss svenskar.


Öppenhet
Riktiga svenskar är öppna och ärliga. Som Ingemar Stenmark, Börje Salming och Stefan Holm. Stenmarks öppenhet tog sig kanske inte så verbala uttryck - men hans ärlighet och rättframhet finns det nog ingen som ifrågasätter.


Bejakande av mångfald
Sverige är ett rikt land. En av huvudorsakerna till denna rikedom är att vi haft en öppen attityd till impulser utifrån. Valloner, tyskar, finnar, judar, danskar, greker, serber, polacker och många andra folkgrupper har bidragit till det Sverige vi känner idag. En bra bärare av detta bejakande av mångfald var den regent som tidigare än de flesta såg värdet av att människor från andra länder bosatte sig i Sverige: Karl IX. Även hans son, Gustav II Adolf, måste räknas som en banbrytare för den svenskhet vi känner idag. Fundera själv ett ögonblick på hur Sverige sett ut om vi inte hade haft vallonbruk, för att inte tala om Göteborgshumorn. Den har vi holländarna, som grundade Göteborg, att tacka för.
Ett annat mångfaldsområde xsom vi kan vara stolta över är den svenska matkulturen och den sagolika utveckling den genomgått (tack till "historieätarna" för att ni visar vad vi slipper äta nuförtiden). Där går det ju inte att låta bli att nämna svenskar som Markus Samuelsson och Verner Vögeli. För att inte tala om Uppsalas egna Maria Masoomi och Laleh Magonaki


Samhällsgemenskap
Detta ord brukar ofta ses som ett utfall av vår starka och omhuldade gemensamma välfärd (eller offentliga sektor som det hette förr). Men det går djupare än så; både lagstiftning, välfärdsmodell och sociala sammahamn bör räknas in. En av dem som pläderat starkt för en på rättstatens grund baserad gemensam välfärd var den tidigare moderatledaren Gösta Bohman, men det finns självklart många fler namn att nämna.


Så visst skulle man kunna resonera som Björn Söder gör. Men i så fall kan man knappast föra den politik som hans parti söker stöd för. De allra flesta av oss svenskar (oavsett var vi är födda eller till vilken religion vi räknar oss) förenas nämligen av värden präglade av humanitet och tolerans. Och det är kanske inte se sämsta av nationalkaraktärer.


Sedan är det klart, att eftersom vi är just toleranta och vidsynta, så kan vi acceptera även andra sätt att se på gemenskap och samhällsutveckling. Men när det gäller just sådana som Björn Söder och hans partikamrater så är nog en stilla önskan att de "assimilerar sig" med alla oss andra mer nationalkarakteristiska svenskar. Och om de inte vill det, så kan de dra dit pepparn växer. Utan att vi riktiga svenskar har det minsta lust att betala för biljetten.



13 december 2014

Den stoppade skattechocken

Just nu haglar exempel på allt elände som blir följden av att den tillfälliga regeringen misslyckades med stt få igenom sin budget. Men det är något som inte går ihop.

Att ladorna inte var så tomma som finansministern påstått,ndet har vi redan kunnat konstatera. Men ändå inställer sig ju frågan hur budgeten skulle räcka till alla satsningar på skola, sjukvård, naturreservat, arbetsmiljö och allting annat som olika myndigheter nu gråter över.

Svaret heter höjda skatter. Ich vi pratar inte om skattehöjningar enbart för "de rika". Vi skulle alla drabbas av den skattechock som hade väntat om inte Alliansens hade fått stopp på myndigheternas inköpsfest.

Sverige har en stark ekonomi och sjunkande arbetslöshet. Rösta inte bort den fina utvecklingen den 22 mars.

12 december 2014

Spelregler

Från riksdagen, och från olika håll i landet (till exempel Göteborg) ser vi exempel på hus Sverigedemokraterna inte bara slirar på demokratiska principer, utan faktiskt ägnar sig åt ren och skär demokratisk obstruktion.

När man spelar fotboll, och i annan idrott, är det viktigt att hålla sig till reglerna. I politiken gäller i grund och botten samma sak. Att inom reglernas råmärken kunna hantera situationer skickligt är en sak. Rent fulspel är något helt annat.

Ett exempel på att inom spelreglerna utnyttja en situation maximalt fick vi i veckan exempel på från fullmäktige i Region Skåne, där socialdemokraterna genom en så kallad kontrapropostionsvotering kunde få igenom den egna budgeten. Kanske inte lika snyggt som ett mål av Zlatan, men lika effektivt som en straffräddning av Ravelli. Ett annat exempel - som alla kanske inte älskar - är hur min partikamrat Liv Hahne drev igenom ett beslut om detaljplan för Ärna. Regelvidrigt? Nej. Odemokratiskt? Nej, eftersom det inte var regelvidrigt. Osnyggt? Det är en smaksak.

Men när man som Sverigedemokraterna i Göteborg begär votering i varenda val till styrelser och nämnder, så visar detta parti sitt verkliga ansikte - och varför det är så viktigt att hålla dem på armlängds avstånd. Agerandet i Göteborg är nämligen inte att utnyttja spelreglerna; det är tvärtom att förvränga och missbruka dem. Några framgångar har det ständiga kravet på votering inte gett. Däremot har kommunfullmäktige i Göteborg fördröjts med några timmar.

Ledamöterna i Göteborgs kommunfullmäktige kanske kan finna sig att ägna natten åt att bli martyrer för den goda sakens skull. Det Sverigedemokratiska fulspelet visar ju vilken typ av parti vi har med att göra: ett parti som möjligen kan läsa innantill om hur det demokratiska maskineriet fungerar, men som för den sakens skull inte har förstått vad demokratin och dess principer handlar om.

Odemokratiskt är också det rätta ordet för vandaliseringen av busskurer och reklamskyltar i Uppsala, eftersom den går till angrepp på yttrandefriheten. I det fallet är bristen på respekt för demokratin inte heller särskilt förvånande, eftersom förövarna lämnat spår som ger en antydan om politisk hemvist. Därmed ser vi också det tydliga sambandet mellan dessa olika aktörer på den politiska spelplanens ytterkanter. Det som förenar dem är bristen på respekt för demokratiska spelregler.

Därför är det självklart att vi moderater inte ska ha med dessa aktörer att göra. Att de fått mandat i demokratiska val är inte samma sak som att de själva är demokrater. Vilket alltså bevisats.

09 december 2014

Oseriöst

Regeringens förslag till budget föll som bekant i riksdagen. Därmed blir det en helt annan politik som som kommer att förverkligas under det kommande året. Vilka konsekvenser den politiken kommer att få på olika områden återstår att se.

Det vi redan nu märker är några faktorer som är mycket viktiga för att klara finansieringen av välfärden. Jobben blir fler, och ekonomin växer. Det gör att vi tillsammans har råd att satsa mer på sjukvård, skola, omsorg om våra äldre och mycket annat som är viktigt för många.

En budget är alltid en helhet. Det finns plus och minus som måste summeras för att gå ihop.

Man kan naturligtvis, om man vill, bryta ur enstaka förslag ur en budget och påstå att om bara de enskilda förslagen skulle gå igenom så skulle all världens problem vara lösta. Men i verkligheten fungerar det inte så. Det vet var och en som haft ansvar för att klara den helhet som en budget på riks- kommun- eller landstingsnivå handlat om.

Därför är det inte särskilt seriöst att beskriva olika enskildheter och utifrån dem säga hur det skulle ha blivit om regeringens budget hade gått igenom. Det är korrekt att den hade lett till olika satsningar - men det är satsningar som skulle ha finansierats med skattehöjningar på arbete. Sådana höjda brukar ha den tråkiga effekten att mängden arbete minskar, och därmed också skatteintäkterna. Som finansierar välfärden.

En seriös budget bygger inte på fromma förhoppningar och gissningar om kommande intäkter. Det gör däremot den budget som den rödgröna majoriteten i landstinget har lagt fram. För att klara sin argumentation skyller man nu på Alliansen i riksdagen. Det är inte särskilt ansvarsfullt. Och det är förödande för vården och trafiken i vårt landsting.

07 december 2014

Ett Sverige där alla får plats

Sverige är på många områden ett föregångsland. Men det finns mer att göra, och vi skulle behöva tänka nytt. Ett område där det är hög tid för nytänkande är arbetsmarknaden. Sedan mer än åttio år tillbaka präglas svenskt arbetsliv av samförstånd och harmoni, och det har gett en rad fördelar. Få strejker, god löneutveckling och stabila företag som kunnat ta viktiga andelar på världsmarknaden är några exempel.

Men världen förändras, och svensk arbetsmarknad måste anpassa sig. Förhoppningsvis kan det ske utan att samförståndet och harmonin påverkas negativt. Men frågan är om parterna kan ta detta ansvar eller om politiska beslut behövs för att hitta de lösningar som behövs.

En gång i världen arbetade flertalet anställda i industrin. Många av dessa jobb fanns i exportindustrin, och det fanns en gemensam insikt om att klara konkurrenskraften. Den gemensamma insikten gav Sverige stora fördelar och var en av de viktigaste orsakerna till att vi kunde bygga upp ett välfärdssamhälle utan motstycke i världen.

Idag är förutsättningarna förändrade, och vårt land måste anpassa sig. De reformer vi måste genomföra liknar inte de smärtsamma omställningar vi sett i krisdrabbade länder som Grekland eller Italien. Men vi kan dra lärdomar av vad som händer om reformerna inte sätts in snabbt och tillåts verka tillräckligt djupt.

Därför är det hög tid att se över hur arbetsmarknaden kan bli öppnare och rörligare, inte för att skapa en otrygg arbetssituation för människor - utan tvärtom för att öka tryggheten för fler. Idag har de allra flesta en trygg ställning på arbetsmarknaden, men de som står utanför möter murar och hinder som är förödande på flera plan.

En kraftig förnyelse av svensk arbetsmarknad skulle betyda mycket för ett framtida Sverige. Frågan är vilka partier som är beredda att börja leta sådana lösningar.

Det måste bli enklare och tryggare att anställa. Jag möter ofta företagare som berättar att de skulle kunna anställa fler - men att dagens regler är ett hinder emot det. Att ändra lagar och regler så att anställning förenklas kommer inte att skapa ett otryggare samhälle. Det kommer att leda till att fler får chansen att etablera sig, hitta ett första jobb och därifrån gå vidare till nya och tryggare anställningsformer.

Det kan bli ännu enklare att starta och driva företag. Inte minst behövs en större förståelse för villkoren i tjänstesektorn. Det skulle dessutom öppna för möjligheten att reformera välfärden genom att nya idéer får det utrymme de behöver.

Handel och öppenhet är viktigt också över gränser. Handelshinder kan låta som de skyddar lokala marknader - men risken är också stor att våra egna företag får allt svårare att sälja sina varor.

Jag vill ha ett Sverige där alla får plats. Det kräver öppenhet och nytänkande. Arbetsmarknaden är en av de viktigaste arenorna för att detta ska bli verklighet.

06 december 2014

Att höra vad väljarna säger

Det ska bli intressant att se vilken valrörelse som väntar under de närmaste månaderna.

Får vi se två politiska block och ett parti som distanserar sig från de övriga, i ständig debatt om formfrågor av litet intresse för allmänheten? Eller kan det trots allt bli en valrörelse där sakfrågorna förs på ett sätt som involverar väljarna och gör dem delaktiga i politikens vardagsfrågor?

Just nu är den frågan helt öppen. Inget av de politiska blocken kan med bästa vilja hävda att de satt sakfrågor i centrum. Det mesta i politiken handlar om vem som har sagt vad, vem som borde be om ursäkt och vem som slirat på lagar och regler.

Problemet är att det knappast är vad väljarna väntar sig. De som eventuellt ska rösta i extravalet vill snarare veta vilka svar partier och kandidater har på de viktiga samhällsutmaningarna. Bland dem står jobben, ekonomin och välfärden i särklass, men det är en fjärde fråga som väldigt många väljare söker ett svar på. Den frågan är hur vi ska klara integration och sammanhållning i ett Sverige som - det måste erkännas - har problem med just dessa frågor.

De politiska alternativen - partier och grupperingar av partier - måste sluta prata med varandra i ett allt tråkigare tonläge. I stället behöver det parti som på allvar söker människors förtroende höra de frågor som människor ställer.

Att höra människors oro för integration och sammanhållning är inte att vara främlingsfientlig. Men att ha fel svar på de berättigade frågorna kan mycket väl vara det.

05 december 2014

Att klara sitt uppdrag

Att skapa en budget för ett medelstort landsting är en krävande uppgift. Den totala omslutningen i vårt landsting är drygt 12 miljarder, varav ungefär åtta av dem bygger på skatte, avgifter och bidrag. När budgeten ska formas och byggas, så måste många bedömningar och prioriteringar göras - och varje budget, varje år, i varje landsting innehåller en rad mer eller mindre svårbedömda faktorer.


Ansvarstagande i seriöst budgetarbete handlar om att ha grepp om alla faktorer som påverkar budgeten - och en trygg beredskap för det oväntade. Därför är det beklagligt att min efterträdare Börje Wennberg skyller på "regeringskrisen" när han inte får ihop landstingets budget för de närmaste åren.


De senaste åtta årens budgetarbete har byggt på att vi undvikit att bygga landstingets budget på fromma förhoppningar. I stället har vi lagt budgetar som byggt på realistiska och förutsägbara faktorer. Det har också visat sig vara framgångsrikt eftersom tillkommande intäkter (exempelvis återbetalningar från arbetsmarknadsförsäkringar) har kunnat läggas åt sidan som överskott. De pengarna gör sedan nytta när landstinget ska investera inför framtiden.


Detta har Wennberg kritiserat. Han har flera gånger pratat om att landstingets ekonomi "räddats" av sådana externa och mer eller mindre tillfälliga intäkter. När han nu får ansvaret för landstingets finanser, så är det första han gör att förlita sig på sådana osäkra och tillfälliga intäkter. Och pengarna som skulle gå till alla möjliga löften i valrörelsen är därmed borta ur den rödgröna budgeten.


Landstingets budget för de kommande åren är minst sagt skakig. Orsaken till det är givetvis inte Alliansen, regeringskrisen eller samhällsekonomin. Orsaken till att landstinget lägger en svag och osäker budget är givetvis en svag och osäker politisk ledning som inte klarar att göra de prioriteringar som ett bra budgetarbete kräver. Och en svag och ansvarslös politisk ledning som skyller på andra när man inte klarar sin uppgift.

04 december 2014

Valrörelse igen

Nu blir det valrörelse igen. Aningen oväntat men kanske ändå inte så konstigt. Att regeringen befinner sig i minoritet är ingen nyhet, och att de traditionella politiska blocken har att förhålla sig även till Sverigedemokraterna är heller inget nytt.

Det som är annorlunda är möjligen hur olika partier förhåller sig till att förhållandena ser ut som de gör. En minoritetsregering har faktiskt en skyldighet att se till så att man får sin politik genom riksdagen - och budgeten är det viktigaste av alla beslut. En opposition har också ett ansvar och en skyldighet. Det är att formulera ett politiskt alternativ som tydliggör att väljaren (en inte helt oviktig aktör i politiken) har något att välja på. Alternativet till att det finns en tydlig opposition är inte stabilitet, ordning och reda. Alternativet är - att det saknas alternativ. Och det finns ett namn på politiska system där det saknas alternativ.

I valrörelsen finns därmed möjlighet att välja mellan olika alternativ. De bägge huvudalternativen är vid det här laget ganska välkända.

Det ena alternativet är Alliansen, som har styrt landet i åtta år. De åren har trots den djupaste lågkonjunkturen sedan 30-talet sett till så att Sverige har en samhällsekonomi i toppklass. Alliansen är redo att ta över och återställa ordningen i riksdag och regering.

Det andra alternativet är den regering som på kort tid störtat landet i budgetkaos.

Den 22 mars avgör väljarna om man vill ha stabila statsfinanser eller budgetkaos. För mig är valet enkelt. Men först ska vi ha valrörelse.