Efter att ha läst den omtalade intervjun med Sverigedemokraternas Björn Söder, så började jag fundera på vad det är hans äger. Vem är det som är en riktig svensk, med de "rörelsemönster och sociala koder" som Söder talar om? I och för sig känns det som en bisarr tanke, men eftersom handsken är kastad så gjorde jag ett försök till definition.
Jag kom fram till fem "typiskt svenska" personlighetsdrag, och lyckades till och med hitta fem svenskar som passar in ganska bra. Det är dessutom personer som jag tror även Sverigedemokrater kan gå med på är ganska skapligt typiskt svenska.
De fem egenskaperna är: tolerans, respekt för medmänniskor, öppenhet, positiv syn på mångfald, och sist men inte minst, synen på betydelse av samhällsgemenskap.
Låt oss så fundera lite över dessa fem svenskhetskriterier, och hitta några lämpliga bärare av denna svenskhet.
Tolerans
I Sverige har vi en lång historia av tolerans och öppenhet emot människor med andra synsätt. Även om till exempel religionsfriheten fick vänta länge på ett erkännande, så har vi i alla tider visat stor förståelse för nya intryck.
En tolerant svensk i historien var Karl XII, mannen som utan några dubier samarbetade med kosacker och turkar, förde in många nya vanor till vårt land och reformerade lagstiftningen på många områden.
En tolerant svensk i historien var Karl XII, mannen som utan några dubier samarbetade med kosacker och turkar, förde in många nya vanor till vårt land och reformerade lagstiftningen på många områden.
Respekt för medmänniskor
En av de mest svenska av alla författare, Astrid Lindgren, bygger mycket av sitt författarskap på en stark respekt för medmänniskor. Hennes böcker vimlar av litterära figurer som genom sitt sätt att vara lär oss hur vi ska vara emot andra. Ronja Rövardotter, Madicken, Kajsa Kavat och Tjorven är inte bara omistliga delar av det svenska kulturarvet; de är också litterära personer som lär oss hur vi ska vara emot varandra - och hur vi vill att andra ska uppfatta oss svenskar.
Öppenhet
Riktiga svenskar är öppna och ärliga. Som Ingemar Stenmark, Börje Salming och Stefan Holm. Stenmarks öppenhet tog sig kanske inte så verbala uttryck - men hans ärlighet och rättframhet finns det nog ingen som ifrågasätter.
Bejakande av mångfald
Sverige är ett rikt land. En av huvudorsakerna till denna rikedom är att vi haft en öppen attityd till impulser utifrån. Valloner, tyskar, finnar, judar, danskar, greker, serber, polacker och många andra folkgrupper har bidragit till det Sverige vi känner idag. En bra bärare av detta bejakande av mångfald var den regent som tidigare än de flesta såg värdet av att människor från andra länder bosatte sig i Sverige: Karl IX. Även hans son, Gustav II Adolf, måste räknas som en banbrytare för den svenskhet vi känner idag. Fundera själv ett ögonblick på hur Sverige sett ut om vi inte hade haft vallonbruk, för att inte tala om Göteborgshumorn. Den har vi holländarna, som grundade Göteborg, att tacka för.
Ett annat mångfaldsområde xsom vi kan vara stolta över är den svenska matkulturen och den sagolika utveckling den genomgått (tack till "historieätarna" för att ni visar vad vi slipper äta nuförtiden). Där går det ju inte att låta bli att nämna svenskar som Markus Samuelsson och Verner Vögeli. För att inte tala om Uppsalas egna Maria Masoomi och Laleh Magonaki
Samhällsgemenskap
Detta ord brukar ofta ses som ett utfall av vår starka och omhuldade gemensamma välfärd (eller offentliga sektor som det hette förr). Men det går djupare än så; både lagstiftning, välfärdsmodell och sociala sammahamn bör räknas in. En av dem som pläderat starkt för en på rättstatens grund baserad gemensam välfärd var den tidigare moderatledaren Gösta Bohman, men det finns självklart många fler namn att nämna.
Så visst skulle man kunna resonera som Björn Söder gör. Men i så fall kan man knappast föra den politik som hans parti söker stöd för. De allra flesta av oss svenskar (oavsett var vi är födda eller till vilken religion vi räknar oss) förenas nämligen av värden präglade av humanitet och tolerans. Och det är kanske inte se sämsta av nationalkaraktärer.
Sedan är det klart, att eftersom vi är just toleranta och vidsynta, så kan vi acceptera även andra sätt att se på gemenskap och samhällsutveckling. Men när det gäller just sådana som Björn Söder och hans partikamrater så är nog en stilla önskan att de "assimilerar sig" med alla oss andra mer nationalkarakteristiska svenskar. Och om de inte vill det, så kan de dra dit pepparn växer. Utan att vi riktiga svenskar har det minsta lust att betala för biljetten.
Öppenhet
Riktiga svenskar är öppna och ärliga. Som Ingemar Stenmark, Börje Salming och Stefan Holm. Stenmarks öppenhet tog sig kanske inte så verbala uttryck - men hans ärlighet och rättframhet finns det nog ingen som ifrågasätter.
Bejakande av mångfald
Sverige är ett rikt land. En av huvudorsakerna till denna rikedom är att vi haft en öppen attityd till impulser utifrån. Valloner, tyskar, finnar, judar, danskar, greker, serber, polacker och många andra folkgrupper har bidragit till det Sverige vi känner idag. En bra bärare av detta bejakande av mångfald var den regent som tidigare än de flesta såg värdet av att människor från andra länder bosatte sig i Sverige: Karl IX. Även hans son, Gustav II Adolf, måste räknas som en banbrytare för den svenskhet vi känner idag. Fundera själv ett ögonblick på hur Sverige sett ut om vi inte hade haft vallonbruk, för att inte tala om Göteborgshumorn. Den har vi holländarna, som grundade Göteborg, att tacka för.
Ett annat mångfaldsområde xsom vi kan vara stolta över är den svenska matkulturen och den sagolika utveckling den genomgått (tack till "historieätarna" för att ni visar vad vi slipper äta nuförtiden). Där går det ju inte att låta bli att nämna svenskar som Markus Samuelsson och Verner Vögeli. För att inte tala om Uppsalas egna Maria Masoomi och Laleh Magonaki
Samhällsgemenskap
Detta ord brukar ofta ses som ett utfall av vår starka och omhuldade gemensamma välfärd (eller offentliga sektor som det hette förr). Men det går djupare än så; både lagstiftning, välfärdsmodell och sociala sammahamn bör räknas in. En av dem som pläderat starkt för en på rättstatens grund baserad gemensam välfärd var den tidigare moderatledaren Gösta Bohman, men det finns självklart många fler namn att nämna.
Så visst skulle man kunna resonera som Björn Söder gör. Men i så fall kan man knappast föra den politik som hans parti söker stöd för. De allra flesta av oss svenskar (oavsett var vi är födda eller till vilken religion vi räknar oss) förenas nämligen av värden präglade av humanitet och tolerans. Och det är kanske inte se sämsta av nationalkaraktärer.
Sedan är det klart, att eftersom vi är just toleranta och vidsynta, så kan vi acceptera även andra sätt att se på gemenskap och samhällsutveckling. Men när det gäller just sådana som Björn Söder och hans partikamrater så är nog en stilla önskan att de "assimilerar sig" med alla oss andra mer nationalkarakteristiska svenskar. Och om de inte vill det, så kan de dra dit pepparn växer. Utan att vi riktiga svenskar har det minsta lust att betala för biljetten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar