Att sitta stadigt

Jag läser, med en häpnad gränsande till bestörtning, om vår statsministers senaste uttalanden i samband med EU-toppmötet. Tydligen ger statsministern nu andra besked än i riksdagens EU-nämnd om Sveriges eventuella roll i Syrienkonflikten. Om den uppgiften stämmer så är det anmärkningsvärt. Men det finns mer att fundera över när det gäller statsministerns besked.

Stefan Löfven är säkert en utmärkt medlare efter sina år som facklig förhandlare. Däremot kan det vara på sin plats att fundera lite över lämpligheten i att Sveriges politiska ledning just nu engagerar sig i internationell konflikthantering.

- Vi har den parlamentariskt svagaste regeringen sedan 20-talet.
- Den består av två partier som före regeringsbildningen inte samordnade sin politik på en enda punkt.
- För att överhuvudtaget få igenom sin politik är de helt beroende av två saker. Det ena är ett parti till vänster som förhandlar varje fråga fullt medveten om regeringens bräcklighet.
- Det andra är det faktum att regeringen inte ens tillsammans med detta tredje stödparti har majoritet i riksdagen. Regeringen kan i varje läge förlora en votering om vilken fråga som helt - utom statsbudgeten.
- Det innebär också att regeringen när som helst, och i princip utan förvarning, kan utsättas för en misstroendeförklaring - och förlora den.
Att tycka att den person som har ansvaret för att hålla samman denna rent sakligt mycket bräckliga minoritetsregering inte bör ta på sig internationella åtaganden, det handlar inte om ett politiskt ställningstagande. Det är rent ut sagt omdömeslöst att i det läget ens överväga att ta på sig roller som inverkar menligt på förmågan att hålla ihop regeringen.

Min omsorg är ändå inte i första hand om den bräckliga regeringen. Min oro handlar om vad som händer om statsministern, eller någon på hans uppdrag, befinner sig mitt i en delikat förhandlingssituation i Syrienkonflikten, och en regeringskris samtidigt seglar upp här i Sverige. Vilka prioriteringar gör Konungariket Sverige då?

Sverige bör alltså inte, som Löfven säger, erbjuda hjälp och stöd i fredsförhandlingar om Syrien. Inte i rådande parlamentariska läge.