Det vari ju bra att Uppsalabor Mot Rasism (UMR) och dess ordförande Sara Maliki backat från sitt märkliga hanterande av manifestationen mot rasism. Att minnas Kristallnatten, eller Novemberpogromerna som de också kallas, utan att ha med judarnas situation är minst sagt besynnerligt. Vi får givetvis tro ordförande Mailiki både när hon ber om ursäkt och när hon hävdar att hon inte kände till innehållet i evenemangstexten - även om det verkar lite udda att en ordförande inte är orienterad om en så pass central text.
Sara Maliki har kanske också lämnat tiden i Syndikalistiska Ungdomsförbundet, SUF, bakom sig. Där var hon tidigare höggradigt aktiv - och SUF är knappast en organisation som lägger fingrarna emellan när det handlar om konflikten mellan Israel och Palestina. SUF har genom åren tagit mycket tydlig ställning för palestiniernas sak. Om det påverkade förberedelserna inför måndagens aktiviteter är svårt att säga, men det är besvärande att UMR inte hade bättre koll på sina uttalanden.
Hela historien visar dessutom varför vänstern inte bedriver en trovärdig kamp emot rasism. Ända sedan Marx bygger ju vänsterns världsbild på motsättningar. Motbilden till kampen mellan klasser, kön, raser eller andra sociala konstruktioner är givetvis den liberala/konservativa bilden att vi människor är lika inför varandra och att det är motsättningarna som ska bekämpas, inte olikheterna.
Som Marx (eller var det Lenin?) uttryckte det: Det sista kapitalisten säljer är det rep, i vilket vi skall hänga honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar