27 november 2015

Systemkollapsen

Den rådande flyktingkrisen parat med en intressant artikel i senaste numret av Dagens Samhälle väcker intressanta funderingar.
Trycket av asylsökande kan ingen ha missat. Förmodligen har ingen heller missat den lite knepiga demografiska utvecklingen i vårt land. Det är den senare, eller i vart fall några av dess konsekvenser, som Dagens Samhälle skildrar.
Befolkningen minskar i stora delar av vårt avlånga land. En allt större del av oss som bor här bor i någon av de mest tätbefolkade regionerna: Mälardalen, Göteborg/Halland, Skåne och Östergötland. Därtill växer befolkningen i ett antal universitetsorter som Växjö, Umeå och Karlstad. I andra delar av landet minskar befolkningen.
Det är också i tillväxtregionerna som de som nu söker sig till vårt land vill bosätta sig, inte i skogslän med åldrande och krympande befolkning. Det beror knappast på att de inte gillar skogen och tystnaden - i så fall hade de nog inte sökt sig till vårt land - utan för att de vet hur svårt det kan vara att försörja sig i kommuner som Överkalix eller Laxå. Det är också därför som befolkningen sjunker i dessa och många andra kommuner.
Men det visar också att migration och tillväxt går hand i hand - och att integration och tillväxt gör det. Och medan problemen på både det ena och det andra området tornar upp sig, så tycks politiker i flera läger leva efter principen "om vi gör som vi gjort, så blir det säkert bra".
Men om man gör som man har gjort, så kommer det också att gå som det har gått.
Det behövs alltså reformer, men inte vilka reformer som helst.
I sitt berömda "Uppsalatal" 1980 sade Gösta Bohman bland annat följande:
Det får inte bli så, att vi i krisens tecken proklamerar reformstopp. Tvärtom måste vi mer intensivt än någonsin gå in för att reformera samhället. Reformer är inte liktydligt med socialdemokratisk politik. [...] De reformer som vi behöver i dagsläget är sådana som öppnar samhället, där det är alltför slutet, och frigör människor, där de är allt för bundna.
Det citatet är värt att tänka på även idag.

Avfolkning av glesbygden är inte ödesbundet. Men i det politiska sammanhang vi sedan länge befinner oss i vårt land, är den rådande utvecklingen knappast en slump. Så länge Sverige kombinerade en stor jord- och skogsbrukssektor med ett bruksorienterat industrisamhälle gick det alldeles utmärkt. Dagens tjänste- och kunskapssamhälle formar andra betingelser. Men samhällsbyggnadspolitiken är kvar i jordbruksbygderna och bruksorterna.

Därför behöver orter som Laxå och Överkalix inte mer av den politik som inte fungerar. De behöver något nytt. De behöver reformer. Sådana reformer skulle inte i första hand syfta till att tvinga människor att bo kvar med en konstlad arbetsmarknads- och bidragspolitik. Den borde i första hand locka driftiga människor att flytta dit, med en allt annat än konstlad skatte- och näringspolitik

Inga kommentarer: