06 mars 2016

Den gemensamma sektorn

Säkert har du någon gång hört uttrycket "marknaden är en god tjänare men en usel herre". Det används ofta av människor med politisk hemvist till vänster för att motivera varför marknadens sätt att fungera inte ska ges för stort utrymme i samhällslivet. I regel ställs då "marknaden" som motsats till politisk styrning, med den underförstådda inställningen att politiken skulle vara mer, och marknaden mindre, demokratisk.

Så kan man förstås tycka, om man tror att politiska beslut (som ju oftast men inte alltid bygger på demokratiska principer) alltid är rätt väg till gemensamma beslut för det gemensamma bästa. Det man då bortser ifrån är att marknaden är den mest gemensamma och inkluderande samhällssektor vi har.

Låt mig först av allt konstatera det som egentligen är självklart: "marknaden" är inte ett antal gubbar i mörka kostymer som bollar dina och mina pengar i slutna rum utan kontroll. Marknaden är alla vi som genom stora och små personliga beslut bidrar till alla möjliga rörelser i samhället. Marknaden är affären där vi handlar men också tjänsten och gentjänsten vi byter med vår granne, e-postmeddelandet vi skickar till en kollega eller uppdateringen på sociala medier med en kompis. Allt detta, och mycket mer, bidrar till interaktion och utbyte mellan oss människor. Mycket av denna interaktion har en direkt ekonomisk koppling - men mycket annat har det inte.

Marknaden är helt enkelt alla vi människor tillsammans, alla de enskilda och gemensamma beslut vi fattar och all den inverkan allt detta har på oss själva och varandra. Därför kan marknaden inte styras genom någons alldeles egna beslut. Marknaden innebär alltid en interaktion mellan människor, för marknaden består inte av något annat än människor.

Sedan är det en annan sak att marknaden helt självklart behöver spelregler. Vi människor kan inte bete oss hur som helst emot varandra, och någonstans måste det bestämmas hur dessa spelregler ska se ut. Detta är politikens grundläggande uppgift. Därmed fyller politiken ungefär samma uppgift som domaren i en fotbollsmatch. Spelet fungerar bäst om domaren dömer och gör det efter regelboken. Det brukar bli mindre bra om domaren också vill vara med och sparka på bollen. Där, exakt där, finns den viktiga skillnaden - och rollfördelningen - mellan alla oss människor, alltså marknaden, och det politiska inslaget i samhällsmaskineriet.

Med andra ord: politiken är en bra domare, men en usel spelare. Därför bör politiken ägna sig åt sin helt nödvändiga uppgift: att forma spelreglerna så att den gemensamma sektorn, eller marknaden, kan fungera så bra som möjligt.

Inga kommentarer: