Det pågår ett toppmöte i Mar del Plata i Argentina. Där har ledare från i stort sett hela den amterikanska kontinenten samlats för att diskutera en frihandelszon från Alaska till Patagonien. Bakom frihandelstanken står inte bara president Bush och andra ledare från fria demokratier med hög levnadsstandard. Även Mexikos president Vicente Fox, som ju leder ett land som har mycket långt kvar till USA:s eller Sveriges ekonomiska nivå, inser vad frihandel skulle innebära för de egna medborgarna.
Det finns dock moståndare till frihandelstanken. Några av dem är Venezuelas Hugo Chavez, Brasiliens Lula da Silva och Argentinas president Nestor Kirchner. De är alla förvisso valda i god demkoratisk ordning, och alla med massivt stöd bland de fattiga. Som i alla länder och i alla tider har de lyckats med konststycket att få befolkningen att tro att vänster är lika med god ekonomisk utveckling för just de fattiga.
Dessa välståndets dödgrävare har fler så kallade vänner på sin sida. Precis som i Seattle, Turin, Cancun och Göteborg har stora skaror med vänsteraktivister samlats för att på sedvanligt sätt och i vanlig ordning ge uttryck för sin syn på hur välstånd bäst skapas och fördelas. med stenar, molotovcocktails, påkar och andra tillhyggen ska både den fria debatten och den fria rörligheten för människor, varor och kapital hejdas. Både de vänsterorienterade ledarna och den vänsteraktivistiska pöbeln tror att deras ord och handlingar är till gagn för de fattigas sak. Socialism är denligt dessa krafter välsignelsen för de fattiga.
Men det är ju inte så! I massor av länder världen över lider människor av socialism, protektionism och begränsningar i ekonomiska friheter - även om de har rösträtt och andra viktiga demokratiska rättigheter. Något har vi som förespråkar frihandel och demokrati gjort fel, som inte lyckats kommunicera förelarna med öppenhet och fri rörlighet.
Hur ska man annars förklara att snabbt ekonomiskt välstånd kommer till länder, framför allt i Asien, som satt tillväxt och utveckling i första rummet, medan andra länder i Latinamerika och Afrika fortfarande lever med svält och misär som naturligt tillstånd för den övervägande delen av befolkningen?
Måtte alltså George Bush och hans vänner i Latinamerika få igenom ett frihandelsavtal. Inte för medborgarna i USA eller Canada (de har redan så de klarar sig) utan för de miljontals fattiga i länder som Bolivia, Venezuela eller Guatemala som så desperat behöver komma ur sin nuvarande monokulturella ekonomi. Frihandel ger välstånd, och välstånd är en förutsättning för stabil demokrati. Konstigare är det inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar