03 juli 2007

Politikens lyxfälla

I gårdagens SvD skrev Per Gudmundsson en tänkvärd ledare om förhållandet mellan politiken och olika kulturyttringar. Kulturvänsterns gullande med proggrörelsen får här en snygg förklaring av en som borde veta. Men den gode Gudmundsson får också svar på tal på jj.n's blogg. Och där får vi lyckligtvis veta det många av oss länge anat.

jj.n skriver: "Sen kan man ju tycka, som jag alltid gjort, att just arbetarungar under 70-talet, som var proggens tid, inte alltid visste sitt eget bästa på sikt, för då hade de intresserat sig mer för politiken än för andra saker. "

Jojo, mer precist kan det inte uttryckas, det som för många av oss är det utlösande skälet till att faktiskt aktivera oss i poliitken. jj.n är nämligen inte ensam om inställningen att väldigt många människor "inte vet sitt eget bästa" och därför behöver (socialdemokratisk?) politik för att föras in på den rätta vägen.

Det kanske mest tänkvärda i detta är att det var exakt det argument som motståndarna mot rösträtten använde vid förra sekelskiftet. Eftersom arbetarna var så oupplysta så vore det inte så bra om de fick vara med och rösta i allmänna val. Rösträtten skulle förbehållas de upplysta, det vill säga de så kallade högre samhällsklasserna.

För egen del tror jag att de flesta människor mycket väl vet sitt eget bästa. Och om de inte vet det, så står orsaken snarare att finna i en politik under hela efterkrigstiden som just invaggat dem i en inlärd hjälplöshet. En sorts politikens lyxfälla, om man så vill.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag får tacka för länken och kommentaren :)

Det är märkligt att en politiker tycker det är negativt att ungdomar inte ska intressera sig mer för politik eftersom det ändå till stora delar ligger till grund för det samhället vi lever i, oavsett vilket parti eller sida i politiken vi tillhör.

Nu handlade det visserligen om 70-talet som var en politisk tid, men generellt sett skulle jag vilja påstå att fler ungdomar alltid hade tjänat på att själva forma sin framtid om de intresserat sig mer för politiken än t ex att supa skallen i bitar som stora delar av mitt arbetarumgänge under 70- och 80-talet tyckte var det bästa de kunde göra...

Jag hoppas du av misstag glömde att påpeka att det var högerpartierna som var de som då var emot allmän rösträtt? ;)

Erik Weiman sa...

Jag tycker inte det är negativt om ungdomar (eller andra) intresserar sig mer för politik. Tvärtom anser jag att ju mer människor engagerar sig, detso bättre är det.

Däremot tror jag dels att det finns andra sätt att engagera sig ämn att gå in i ett parti. även att engagera sig i sina barns skolgång (till exempel genom att välja skola aktivt) eller i sitt boende (genom att driva på för att få äga sin bostad) kan vara politiska handlingar. Tyävrr motarbetas ju människors fria val ganska hårt av den (ibland påfallande reaktionära - i ordets rätta mening) oppostionen.

De båda stopplagar jag kritiserade i gårdagens bloggtext är bra exempel på detta. Med andra ord kan ett politiskt övertagande av människors självbestämmande vara politiskt passiviserade.
Gärna mer politik, och fler politiska handlingar, alltså. det är därför jag är en så intensiv motståndare till stopplagarna.

Beträffansde vem eller vilka som för precis 100 år sedan tyckte vad om allmän rösträtt tror jag man ska vara ganska försiktig med att döma i efterhand. Konstaterar bara att det var samma färg på den statsminister som lade fram propositinen om allmän rösträtt som till sist vann i riksdagen, som på den statsminister som avskaffade stopplagarna - en händelse som ser ut som en tanke.