Utan egna idéer

Den socialdemokratiska landstingspolitikern Pyyry Niemi försöker påskina att den förnyelse som vården nu går igenom på något sätt skulle vara initierad av socialdemokraterna. I själva verket är det precis tvärtom. Arbetet med att förnya och utveckla hälso- och sjukvården tog fart efter valet. Nu har en genomlysning och omorganisation genomförts av primärvården och arbete på går med att utveckla driftformer och skapa mer mångfald och fler alternativ. Målstyrningen av både primärvård och sjukhusvård förbättras också, för att säkerställa att varje krona i vården används så bra som möjligt.

Arbetet fortsätter hela tiden, och utvecklingen av en närvårdsmodell är en naturlig följd av tidigare beslut som Alliansen tagit. Att socialdemokraterna vill delta i denna utveckling är naturligtvis bara bra. Däremot blir jag lite förundrad när Niemi i detta skede försöker göra socialdemokratisk politik av tankar som inte ens varit föremål för några politiska beslut. Som ett led i Alliansens förnyelsearbete har landstingsdirektören fått ett utredningsuppdrag. Hur Niemi kan få detta till (s)-märkt politik är en fullkomlig gåta men säger åtskilligt om detta partis syn på sig själva och på politiska processer.

Socialdemokraterna styrde landstinget i Uppsala län i tolv år. Konsekvenserna av detta blev förödande. Någon politisk idé om vårdens utveckling har socialdemokraterna fortfarande inte, men suget efter makt gör att man vill ta åt sig äran även av sina politiska motståndares initiativ. Kanske är det helt enkelt så att socialdemokraterna numer är ett parti, som gör störst nytta i opposition?

Ta flyget om det Gore

I dagens Svenska Dagbladet kan vi läsa att Al Gore fått ett miljöpris, Göteborgspriset, på en miljon kronor. Det är bra för då kan Gore betala flygbränslet på sina propagandaresor runt jorden för att propagera för sig själv. Gore flyger hit i december för att hämta priset.

Själv är jag kanske inte lika miljövänlig, mren jag lever i alla fall som jag lär.

Geriatrock

Rolling Stones kom, sågs och segrade. Så enkelt är det. Inte kan man säga att Keith Richards spelade bländande gitarrsolon (han spelade i själva verket knappat alls) och inte kan man säga att det bjöds på överraskningar (det är minst trettio år sedan jag blev "överraskad" av pyrotekniska effekter). men vem sjutton gick till Ullevi för att lyssna till bländande gitarrsolon och överraskningar? Inte jag i alla fall.

Jag gick dit för att uppleva folkfesten, se ett rockband som oavsett kvalitet är legandariskt och sist men inte minst för att se Mick Jagger live. Allt detta fick jag, och med råge. Rockmusik är inte bara teknisk kvalitet, det är så oerhört mycket mer. Därför är det tveksamt om Rolling Stones ens kan recenseras meningsfullt, de kan endast upplevas. Sedan är det en fråga om smak och läggning om stapplande gubbar i dryga sextioårsåldern är imponerande eller patetiska när de spelar energisk blues/rock på en jättescen i ett stadion. Jagger är i vart fall fortfarande en scenstjärna i yttersta världsklass. Keith Richards har skapat några av rockens mest klassiska och odödliga riff, fast nu kanske det är dags att dra sig tillbaka med lite värdighet. Det är värt att minnas Neil Youngs klassiska ord: "It's better to burn out, than to fade away". Richards betydelse för rockens utveckling är oskattbar, även om fingrarna numera lyder sämre.

Sten i glashus

För detta ledaren för Sveriges största intresseparti har nu gått och blivit lobbyist på heltid. Hur hans parti, socialdemokraterna, ser på saken är intressant att följa.

Banden mellan socialdemokraterna och det svenska näringslivets största enskilda maktfaktor, LO, har länge varit starka - så starka att de i regel beskrivs som två grenar på samma träd. Genom LO (vars ordförande sitter i (s) verkställande utskott) har socialdemokratin ett stort direkt inflytande över flera av landets större företag. Tunga företrädare för LO, och i synnerhet för deras förbund, sitter eller har tidigare suttit i riksdagen.

Den som reagerar kraftigast i media är Eva-Lena Jansson, riksdagsledamot och brevbärare från Örebro. På sin hemsida redogör hon för sin egen intressemässiga bakgrund: sedan tjugoårsåldern har hon varit fackligt aktiv i SEKO. Jansson har bland annat sagt att JKL "står moderaterna nära". Må så vara, men närmare band till varandra än LO och socialdemokraterna är svårt att ha...

Det är bra att Eva-Lena Jansson redovisar sin facklig-politiska koppling, och Janssons engagemang i de just nu högaktuella HBT-frågorna hedrar henne. Däremot kan man diskutera konsekvenserna av att fackförbundet SEKO har en aktiv medlem som suppleant i riksdagens närings- och trafikutskott. En kartläggning av vilka fackförbund som kan lobba direkt genom ledamöter i riskdagen votre intressant och tankeväckande!