Regeringens enmansutredare Rose-Marie Frebran har presenterat sin syn på framtiden för svensk radio och TV, i vart fall den del av dessa medier som kontrolleras politiskt. Flest synpunkter på utredningen kommer föga förvånande från dem som är närmast och mest berörda, det vill säga ledning och medarbetare på Sveriges Radio och Sveriges Television. Och de är inte glada. Frågan är bara vad som hade gjort dem glada, annat än möjligen en återgång till den gamla tiden då det vi brukar kalla public service också i praktiken hade monopol på att sända radio och TV.
Sedan et drygt decennium tillbaka råder nämligen någorlunda fri konkurrens inom radio och TV - men de så kallade public serviceföretagen behåller en underlig särställning som behöver ses över. De konkurrerar, men inte på samma villkor som sina konkurrenter. Egentligen ska det inte spela så stor roll eftersom public serviceföretagen borde ha en särskild och tydligt definierad uppgift.
Fast på den begränsade spelplanen vill inte Eva Hamilton, Kerstin Brunnberg och alla deras medarbtare leka. De vill göra starkt kommersiella program, som OS, Melodifestivalen, Sommartorpet och allt vad de heter. Och de vill helst ha samma fast inte samma villkor som konkurrenterna. Som så ofta i motsvarande situation vill Sveriges Radio och Sveriges Television helst sitta i en guldbur. Spela på samma spelplan fast med mera skydd och lite snällare regler.
Ge public service ett tydligt och väl avgränsat uppdrag! Acceptera att alla tunga produktioner inte längre hör hemma i "statstelevisionen" och att både räckvidd och produktionsförmåga är väl så god hos konkurrenterna. Vi behöver få en fast och långsiktigt hållbar mediepolitik, och även om Frebrans utredning är ett stort steg på vägen så kan kulturdepartementet och riksdagen göra mer innan frågan är slutligt avgjord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar