I dagens nummer av Aftonbladet får vi städtips av statsministern. Inte mycket att blogga om, egentligen, om det inte vore för helt väntade och ganska förutsägbara kommentarer från politiska motståndare som i sin tur kräver en kommentar.
Givetvis finns det nämligen socialdemokrater som inte alls tycker om vare sig att statsministern presenteras i en vardagssituation eller att vi har en moderat statsminister överhuvutaget. Givetvis inget att bråka om, men det säger också något om socialdemokratins syn på sig själva och på politik. Visst fick Göran Persson gliringar för sitt privata sätt atta vara, och visst är vi många som fällt många kommentarer om åtskilliga sossar - men där finns en gradskillnad som är både oroande och en liten aning otäck.
Jag har inga problem med att se både den ena och den andra regeringen och är övertygad om att det inte bara är naturligt med maktskifte ibland. Även om jag själv alltid kommer att kämpa för den moderata politiken har jag mycket stor förståelse för tvåa saker i politiken. Det ena är att människor tycker olika. Det andra är att det faktum att det förhåller sig så leder till att inriktningen på politiken förändras ibland. Det är liksom det som händer när väljarna (av sossar ofta kallade för "folket") bestämmer sig för att de nu är dags för kursändring.
För socialdemokrater är detta med kursändring emellertid helt oacceptabelt. En eller annan valförlust kan man möjligen leva med - men att det skulle leda till att de förs en annan politik än den socialdemokratiska, det är fullkomligt otänkbart. Och om en sådan politik mot all förmodan ska föras, ja då vill det till att den legitimeras genom ett såt stort mått av "samförstånd" som möjligt. Det vill säga att även sossar får ha inflytande på den politik man själva motsätter sig.
Sist men absolut inte minst är det uppenbart att det svider i den socialdemokratiska själen när det är moderater och andra allianspolitiker som får synas i diverse folkliga och mer privata sammanhang. Här har vi nämligen det uppenbaraste brottet mot den samhällsordning som absolut inte får rubbas. Folkliga och uppskattade politiker är socialdemokrater och inget annat, helt enkelt eftersom "folket" är just socialdemokrater.
Kära vänner, och ovänner, i (s): det är nog nu. Vi är rätt många i "folket" som inte gillar er det allraminsta mer än ni gillar oss. Ni behöver helt enkelt hållas borta från maktpositioner ett tag, för ni förstår helt enkelt inte efter vilka principer medborgarna som helhet ser på samhället. Väldigt många av oss är inte, har aldrig varit och kommer inte att vara socialdemokrater. Vi gillar inte att fullmäktigesammanträden hålls i Folkets Hus, att socialdemokratiskt styrda fackföreningar har företrädesrätt till inflytande över beslutsprocesser eller att socialdemokratiska politiker uppför sig som om de vore makthavare trots att medborgarna röstat bort dem. Personligen gillar jag således de sossar bäst, som insett vad de är för några: företrädare för ett parti som alla andra, och företrädare för sig själva och sina egna väljare och faktiskt inte för några andra. Vilket för närvarande - och av mycket att döma inte bara för tillfället - innebär att man som socialdemokrat företräder en minoritet av befolkningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar