Min bakgrund finns, vilket kanske är bekant, inom handeln. Jag har till och med haft en mycket (ja, mycket) kort facklig karriär, faktiskt som skyddsombud. Jag är desstuom väldigt intresserad av internationella handelsfrågor, inte minst på temat fri och rättvis handel.
Mot den bakgrunden blir jag både förundrad och faktiskt en aning förbannad när jag hör en ombudsman på Handelsanställdas förbund i Malmö uttala sig om den moderna handelns verkliga arbetsmiljögissel: den ständigt spelande julmusiken i butikernas högtalare. De anställds blir stressade och får ont av att ständigt behöva lyssna på Mer Jul och alla de andra julplågorna.
Det kan man ju förstå. Men lite perspektiv vore kanske inte så dumt, även av en hårt arbetande facklig ombudsman. Tänkt er själva om denne ombudsman skickas på internationell konferens med kubaner och zimbabwier och ska berätta om de arbetsmiljöproblem som står överst på agendan i Malmö. Det vore något att ta upp i jämförelse med arbetsförhållanden hos de som skalar nötter eller knyter mattor i Asien. Nån som undrar varför fakcen tappar medlemmar? Kanske vore det en idé att fundera på om medlemsavgiften och antalet anställda i förhållande till arbetsuppgifterna verkligen är optimala. Eller är det möjligen så att frågor om musikval i handeln får tid och utrymme så här ett mellanvalsår, medan dessa "fackliga funktionärer" givetvis har en mer angelägen roll att spela 2010.
Missförstå mig nu inte, facklig verksamhet behövs i allra högsta grad. En självständig arbetsmarknad kräver faktiskt starka organisationer på bägge sidor. Men det som händer i Malmö ger anledning till en tankeställare: kan det möjligen vara så att den fackliga rörelsen ibland ägnar sig lite grann åt fel saker?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar