Låt mig börja med att konstatera att våra medarbetare i landstingen, och kanske i synnerhet i sjukvården, varje dag gör helt otroliga insatser för välfärdens skull. Att landstingen har ekonomiska och organisatoriska problem är inte deras fel - snarare tvärtom! Att sköterskor, biträden, läkare, laboratoriepersonal, vaktmästare och alla andra i våren sköter sitt jobb så fantastiskt bra är imponerande, inte minst just därför att det finns så mycket att göra för att utveckla verksamhet och organisation.
Jag hade nöjet (?) att vara politiskt verksam i landstinget för drygt 25 år sedan. Däremellan ägnade jag många år åt kommunalpolitik och följde samtidigt den omvandling som kommunerna under denna tid gått igenom, med nya organisations- och driftformer, ett friare tänkande när det gäller politisk styrning i förhållande till verksamheten och inte minst, som konsekvens av denna förnyelse, en mycket effektivare ekonomisk styrning och uppföljning.
Just detta är vad landstingen nu behöver gå igenom. De strukturförändringar som följer i krisens spår är bara början; mer måste hända om sjukvården, inom givna resursramar, ska hålla jämna steg med ökande krav från patienter och medborgare. Det räcker dessvärre inte med att spara, det är kanske inte ens det som är det viktigaste svaret. I ställer handlar det i hög grad om att göra rätt saker - och om att använda de pengar som tillförs vården så klokt som möjligt.
Vi kan som sagt vara helt övertygade om att de duktiga medarbetarna i vården gör sitt bästa - med den organisation och de resurser som står till buds. Något större tillskott av resurser, i form av mer skattemedel, är inte att vänta. Alltså krävs en organisatorisk förnyelse, som än så länge bara är i sin linda. men därmed finns också skäl att vända oro till förhoppning och tillförsikt.
Jag är övertygad om att svensk sjukvård går en lysande framtid till mötes - men det behövs genomgripande förändringar för att det ska åstadkommas. Nya driftformer, nya sätt att organisera, styra och finansiera vården behövs - inom den solidariska och gemensamma ram som det råder så stor enighet om. Sådana förändringar kommer steg för steg, och kommer att bli viktiga för vårdens framtid.
1 kommentar:
När jag deltog i en traineeutbildning hösten-01 diskuterade vi många gånger vansinnet att landstiget spar pengar på att dröja med operationer samtidigt som försäkringskassan betalar sjukpenning och patienten lider och kan inte jobba och betala skatt. Exemplet vi användes av då var att istället för att operera en höftled med en kostnad på 70000kr inom 3 månader tog det 11 månader. Under tiden betalade försäkringskassan 19000/mån. Men båda höll sin budget vilket verkar vara viktigare än att se till allas bästa. Vi talade om det kommande valet-02. Om vi moderater kommer i regeringsställning ska landstingen ovillkorligen läggas ner. Under den aktuella tiden använde landstingen 50% av sin budget till administration medan den privata vården i snitt klarade av den med 20%. När det sen var dags för valspurt talade Bo Lundgren mest om skattesänkningar. Jag hörde inte något om sjukvårdslösningar då. Inte heller idag fast vi dagligen ser hur den privata vården gör vinster genom en bra organisation fortsätter den landstingsdrivna vården som förut. Jag vill tillägga att jag lämnade partiet hösten-02 då jag kände att det var som övriga partier med mycket snack och lite verkstad. Jag hoppas att det kan bli ändring på det. Jag läser dagligen all kritik landstingen får och kanske tiden är inne för en skrotning av dom. Peter Östvall
Skicka en kommentar