14 februari 2010

Destruktiv missnöjespolitik

Jag brukar inte kommentera opinionsmätniningar, och jag gör det egentligen inte nu heller. Men det jag skriver idag har onekligen bäring på den mätning som Svenska Dagbladet och andra morgontidningar publicerar idag. Det visar nämligen det som många av oss länge haft på känn, och som är viktigt att komma ihåg i analysen av valrörelsen som helhet. Alliansen, och inte minst vi moderater, vinner stort i opinionen så snart två saker händer.

Det ena är att de två politiska alternativen konkret ställs emot varandra. Vi är många som länge har väntat på att få veta vad de rödgröna egentligen tycker, och ännu mer vad deras politik konkret kommer att innebära för människor. Vilka samhällsproblem ser de rödgröna, och hur vill de lösa dessa samhällsproblem. Som väljare finns det också goda skäl att ställa ytterligare en fråga i detta sammanhang, nämligen vilka av dessa samhällsproblem som faktiskt uppstått under tidigare rödgrönt styre och om det möjligen är så att den rödgröna politik som skissas faktiskt innebär en återgång just till sådana problem.

Det andra handlar om det politiska ledarskapet, och då inte bara på högsta nivå. Statsminister Fredrik Reinfeldt har nu flera gånger mött Mona Sahlin, och det råder knappast något tvivel om vem av dem som visar den största trovärdigheten och förmågan att leda landet. Men det handlar inte bara om dessa två. På motsvarande sätt kan vi se betydande skillnader i ledarskap i alla möjliga politiska sammanhang och på skilda politiska nivåer.

Höstens val handlar i hög grad om två alternativ. Det ena alternativet har en tydlig politik, har under de senaste åren visat en god förmåga att genomföra denna politik och tar sist men inte minst sin utgångspunkt i viktiga behov av samhällsförändringar. Det andra alternativet blir nu allt tydligare i konturerna. De vet inte vad de vill, saknar det nödvändiga ledarskapet och bygger sist men inte minst på förlegade och inaktuella lösningar på samhällsproblem som man inte sällan själva skapat.

På tal om destruktiv missnöjespolitik minskar även Sverigedemokraterna. Det ser bra ut på alla möjliga fronter.

Inga kommentarer: