Visst vore det skönt om Malmös socialdemokratiska kommunalråd Ilmar Reepalu helt enkelt kunde göra en jättepudel. Tänk om han bara kunde säga att det blev fel, att han sagt dumma saker och att han oförbehållslöst ber de berörda om sin djupaste ursäkt och tar tillbaka sina uttalanden.
Men det kommer Ilmar Reepalu inte att göra. Reepalu är nämligen socialdemokrat, och socialdemokrater har inte så i grunden fel när det gäller frågor som rör sådant som mellanfolkliga förhållanden, mänskliga rättigheter eller människosyn. Tror socialdemokraterna själva, alltså.
Men nu är det så att det finns inte någon socialdemokratisk, eller socialdemokratin närstående, sanning som på något sätt är normativt rätt. Socialdemokrater kan ha i grunden fel, i denna som i andra frågor. Det är bara det att socialdemokratin om sig själv byggt upp en bild - som i detta fall gör att någon ursäkt från Reepalu knappast är att vänta.
För en stund sedan kom ännu ett talande exempel i SvT:s Agenda. Göran Hägglund har ställt ett antal frågor till Mona Sahlin, och en förhoppning var givetvis att Sahlin gett svar på dessa frågor. Det gjorde hon inte, i stället kom motfrågor till Hägglund om vad regeringen tänker göra åt saken. Då ska noteras både att regeringen definitivt agerar i frågan men också att det ju nu var så att upphovet till alltihopa inte var regeringen, utan Reepalu. Hägglund ville föra tillbaka tråden till detta - och fick då frågan av partiledaren om han "ville göra partipolitik" av saken.
Just där har vi grunden till det hela. Frågan är redan partipolitisk. Det socialdemokratiska kommunalrådet Ilmar Reepalu har gjort mindre välöverlagda uttalanden och bör be om ursäkt. Om han inte kan göra det själv så kan hans partiledare visa en minsta lilla aning av ledarskap och göra det åt honom. Men det sker inte.
Socialdemokrater har inte fel. De kan "uttala sig lite olyckligt" eller "råka" göra saker. Men socialdemokratin, den är minsann ofelbar. I socialdemokraternas egna ögon. Och inte bara i Malmö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar