Igår fick jag uppleva en av de där dagarna som gör det mödan värt att vara finanslandstingsråd. Ja, det är väl på plats att säga att det ¨så gott som alltid är både roligt och stimulerande, men det går inte att komma ifrån att vissa dagar är mer stimulerande än andra. Det som utlöste glädjen och den goda känslan var att vi höll länsförbundsstämma och fastställde det program som vi ska möta väljarna med i landstingsvalet. Det blev en stimulerande upplevelse på flera sätt. Först och främst var det med ett stort mått av stolthet som jag presenterade ett program som, efter några mindre ändringar, togs emot mycket positivt av ombuden på stämman. Men utöver det kände jag också en väldig stolthet över att kunna presentera programmet utifrån rollen som gruppledare. Det handlingsprogram som vi går till val på är följden av ett lagarbete i landstingsgruppen - ett lagarbete som det är ett fantastiskt privilegium att få leda som ordförande i landstingsstyrelsen.
Jag ska inte här och nu skriva så mycket om programmet. Det lär jag få anledning att återkomma till I korthet handlar det om att fortsätta med den utveckling som inletts under mandatperioden, och som handlar om att göra vården mer tillgänglig, lättare att vända sig till, mer anpassad till den enskildes behov och sist men inte minst mer rättvis. Dagens hälso- och sjukvård innehåller många orättvisor (jag har skrivit om det tidigare och kommer säkert att skriva om det igen), och dessa orättvisor behöver vi rätta till under de närmaste åren. Vi är alla med och betalar - och vi bör alla ha rätt att ha tillgång till vård.
I detta är jag också övertygad om att nyckeln till valseger och förnyat förtroende för oss i Alliansen ligger. Vi ska berätta om vad vi gjort för att reformera vårt landsting, men framför allt vad vi vill fortsätta att göra för natt utveckla vården.
Vad våra politiska motståndare vill ha vi däremot inte en aning om. De har också emn blogg, men den används minst av allt till att berätta om hur de vill lösa alla utmaningar som vårt landsting har att möta. Jag har just gått igenom de inlägg (det går fort, för de är inte så många) som de skrivit sedan årsskiftet. Det är en ganska häpnadsväckande genomgång. Nästan undantagslöst handlar dessa inlägg om mig, om Alliansen och om istapparna på deras kontorshus. Varför vill inte de rödgröna berätta om sin politik? Har de ens en politik att berätta om? Är det för att de är oense, för att de inte har några idéer eller helt enkelt för att de inte tycker att valrörelsen ska handla om två olika politiska alternativ? Det lär vi inte få veta. De rödgröna får gärna fortsätta att mörka sitt politiska alternativ. Väljarna vill ha klara besked, och de komemr de att fortsätta få av oss i Alliansen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar