Jag är väldigt glad för att det ser ut som om ockupationen av landstingets lokaler på Ulleråker nu får en lycklig upplösning. Med lycklig menar jag då två saker. Det ena är att ungdomarna lämnar lokalerna utan våld från någon part, det vill säga att en fredlig aktion också får en fredlig upplösning. Det andra är att vi nu fortsätter att diskutera det som är själva roten till händelsen, nämligen att det råder brist på bostäder.
Det finns två andra frågor, som jag flera gånger fått och nu tar tillfället i akt att besvara. Svaren är ja och nej.
Den första frågan är om jag hade varit beredd att diskutera bostadsfrågan med dessa ungdomar även om de inte hade tagit till de metoder som nu blev aktuella. Svaret på den frågan är alltså ja. Det är självklart för mig som förtroendevald att diskutera viktiga samhällsproblem, även om de inte direkt berör landstinget.
Den andra frågan är om jag hade förhandlat med ungdomarna oavsett vilka krav de hade ställt. På den frågan är svaret alltså nej. Det kan inte vara så att lagbrott kan vara ett verkningsfullt sätt att få igenom diverser samhälleliga eller politiska krav; i så fall bör var och en noga fundera över vilket samhälle vi skulle få.
Sammanfattningsvis har jag i samband med husockupationen mött trevliga, engagerade och intressanta ungdomar med intressanta synpunkter (som jag inte alltid delar) i viktiga samhällsfrågor. Jag ser fram emot en intressant fortsatt dialog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar