Ett sanningens ord

Jag hade idag nöjet att lyssna till en av Uppsalas verkliga kulturpersonligheter, nämligen journalisten, författaren och kåsören Gunilla Lindberg. Orsaken till att vi träffades var att vi båda uppvaktade Akademiska sjukhusets personaltidning Ronden, som firade 50 år som personaltidning.

Det var en fröjd att lyssna till Gunilla och henns korta men kärnfulla och innehållsrika exposé över både Ronden och sjukhuset - detta sjukhus som vi alla älskar och har en oändlig rad olika förhållanden till. I Gunillas fall just idag spände exposén över mycket av det som vi brukar kunna läsa i hennes kåserier; från domtrapphuset via Akademiska och Ulleråker och tillbaka till staden. Gunilla har verkligen förmågan att på ett både underhållande och tankeväckande sätt mana fram bilder av ett Uppsala som svunnit, men på ett sätt som verkligen stämmer till eftertanke för oss som idag på olika sätt bidrar till både Uppsalas och dess institutioners utveckling. Vi som är så kallade makthavare får ibland en (mer eller mindre välförtjänt) släng av sleven, men de slängarna är alltid - och jag menar alltid - inte bara ytterst läs- och hörvärda utan dessutom både uppmanande och tankeväckande.

Den som tar på sig ett politiskt förtroendeuppdrag, eller någon annan form av ansvar, får räkna med att en elelr annan gång få kritik för sitt handlande elelr sina beslut. En stunds lyssnande på Gunilla sätter verkligen fart på tankar kring just detta. den kritik man för som landstingsråd i majoritet är nämligen, för att yttrycka det diplomatiskt, ganska varierande. det är just därför alltid lika givande att ta del av Gunillas synpunkter om sin gamla arbetsplats, i synnerhet i krönikans eller kåseriets form. Den vassa gadden kan nämligen mycket väl vara där, och den kan stickas ganska ordentligt. Men även om den är både giftig och vass så innehåller den inte något etter. Konstruktiv kritik bruklar det kallas på modern konsult- och managementprosa. Riktigt gott journalistiskt hanterk skulle kunna vara en annan benämning.

Gunilla och jag tycker inte lika om allt, även om vi båda på olika sätt värnar om Akademiska och dess framtid. Framför allt har vi mycket olika roller. När Gunilla fattar pennan blir jag gärna båda granskad och "avslöjad", för det sker alltid på ett sätt som vittnar om äkta medmänsklighet och omtanke.

Tack, Gunilla, för dina insatser inte bara för Akademiska och Ronden, utan för hela din insats för Uppsalas kulturliv. Fler som du skulle göra det roligare att vara politiskt förtroendevald. Men tro nu inte att jag skriver detta för att vare sig provocera fram mer kritik eller förmå dig att sluta kritisera det du ser i samhället. Politik handlar nämligen om att se och ta tag i verkliga samhällsproblem, och det är inte alltid vi politiker själva ser dem.