26 maj 2010

Skruvar, muttrar och visioner

Gårdagen ägnades bland annat åt debatt i regi av Vårdförbundet. Tillsammans med kollegor från olika partier mötte jag Vårdförbundets medlemmar i Dalarna, Gävleborg och Uppsala län. I inbjudan utlovades en debatt om vårdens visioner, men som så ofta hamnade diskussionen snart på det som brukar kallas för "skruv- och mutternivå", det vill säga detaljer och verksamhetsfrågor snarare än den idéer om färdriktning och grundläggande förutsättningar som är politikens viktigaste uppgift.

Visst är detaljerna viktiga, och visst är det mycket lätt att förstå att Vårdförbundets medlemmar vill ha konkreta besked om sina arbetsplatser och arbetsvillkor. Det är bara det att det som händer när den politiska debatten dras ned till detaljnivån är att de viktiga övergripande vägvalen skyms - och därmed är förutsättningarna för en vettig diskussion mellan de olika politiska alternativen mycket begränsade.

I vardagen och i detaljfrågorna är nämligen skillnaderna mellan partierna obefintliga - helt enkelt eftersom dessa frågor sällan eller aldrig är politiskt skiljande. Däremot är skillnaderna på det principiella planet både stora och viktiga. De handlar nämligen om grundsyn, och där finns dessutom ingen betydande skillnad mellan de frågor som landstinget svarar för och andra delar av välfärdsfrågorna.

Frågor som rör visioner i vården handlar till exempel om synen på valfrihet och mångfald, på utvecklingsfrågor och inte minst om breda förutsättningar för hur vården organiseras, styrs och drivs. Sådana frågor, som är den själkvklar del av den politiska debatten på andra områden, får en mycket liten del av utrymmet då vårdfrågor diskuteras.

Vården ska vara trygg och säker, det är alla överens om. Vården mpste också bli mer rättvis, och eftersom vi idag ser orättvisor måste åtgärder till för att ändra på detta. Sist men inte minst måste patienten kunna bestämma över vårdens innehåll och kunna ställa krav på vårdgivare. Dessutom måste de anställda kunna välja mellan olika arbetsgivare - med olika personalpolitik.

Om dessa frågor behöver den vårdpolitiska debatten handla. Vi får hoppas att den debatten kan föras i den stundande valrörelsen.

Inga kommentarer: