Hemma efter en lång dag på landstingsfullmäktige reflekterar jag över dagens debatt samtidigt som jag tittar på fotboll och njuter ett glas vin. Jag funderar över oppositionens argumentation, och jag måste säga att jag inte får ihop det riktigt.
I april kallades vårt bokslut för "skryt och friserade siffror". Det redovisade överskottet fanns inte ens, påstod oppositionen då. Nu tycks det dock ha uppstått, för nu i juni var överskottet för stort - så stort att hundra miljoner kunde spenderas på allt möjligt från tågtrafik till kultur. Men det är kanske inte helt förvånande. För två år sedan ville oppositionen dra in 50 miljoner från Akademiska sjukhuset och anklagade oss för att inte ta i tillräckligt. Nu, två år senare, ska det i stället satsas lika mycket extra. Och för tre år sedan skulle det tillsättas någon sorts "kriskommission" för att få ordning på landstingets ekonomi - som nu av samma opposition sägs vara i så gott skick att de 400 miljoner som prognostiseras som överskott kallas för "vinst som samlas i ladorna".
Det går som sagt inte ihop, men orsaken är ganska enkel att finna. Om man som opposition främst bygger som politik på att vara emot det som majoriteten gör, så blir det precis så som det har blivit nu. Eftersom saker och ting, till exempel konjunkturen, förändras så måste vårt agerande i majoritet hanteras därefter. Om man då som opposition inte har en fast och konsekvent linje, så blir politiken ryckig och motsägelsefull. Det är exakt vad som nu drabbat oppositionen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar