Nu har jag fått veta.
De "flitigaste politikerna" i vårt län är inte de många förtroendevalda som i ansvarig majoritetsställning arbetar med att ge invånarna i länet skola, sjukvård, omsorg, kollektivtrafik och mycket annat. I alla fall inte när media (mer exakt Radio Uppland) recenserar det politiska arbetet. Flitigast blir då den som i stället för att ta ansvar i majoritet - eller för den delen i opposition - lägger kraft på att skriva motioner, interpellationer och frågor.
Nu vill jag betona att jag inte kritiserar själva undersökningen eller dess metod; den är i själva verket riktigt välgjord. Jag är inte heller förvånad över att det "piggaste och mest alerta" oppositionspartiet (mer om detta nedan) är det som "vinner" i undersökningen. Radio Uppland påpekar också, det ska sägas, att det är oppositionens flit som granskas i inslaget.
Men efter fyra år med många och mycket långa arbetsveckor som bland annat ägnats åt att svara på en del av alla dessa motioner, interpellationer och frågor kan jag inte låta bli att fundera över vilken flit som är mest värdefull. Är det att ha politiskt ansvar för en kommun eller ett landsting med - som i vårt landsting - åtskilliga miljarder i omsättning och långt över tiotusen anställda? Eller är det att från en bekväm och ansvarsfri oppositionsställning kunna ägna sig åt att kritisera den verksamhet som bedrivs utan att för den skull behöva ha allt för konkreta och konstruktiva förslag för egen del.
Alltnog; en politiker i ansvarig majoritetsställning har personligt ansvar för den verksamhet som bedrivs. Ansvaret handlar om att utse och leda de tjänstemän som ska svara för den operativa verksamheten, om att svara för uppföljning och ekonomisk styrning, för alla externa kontakter både med medborgare och diverse myndigheter (jo, de kontaktar oppositionen också men det ligger liksom i sakens natur vem det är som ställs till svars) och sist men inte minst för att verksamheten fortlöpande rullar på. När det gäller landstinget och sjukvården är det således inte bara oppositionen som granskar utan också exempelvis Socialstyrelsen och andra myndigheter.
Ingen ska heller tro att jag beklagar mig; tvärtom. Det är oändligt mycket mer givande att vara i majoritet - och det är självklart att i det kommande valet söka nytt förtroende för att fortsätta på den väg som vi har slagit in på. den uppskattning vi förtroendevalda politiker vill ha, den ber vi naturligtvis om på valdagen - och det bästa som kan hända oss är inte positiva inslag i media, utan att bli återvalda för de goda insatser vi gjort under de fyra år som gått.
Syftet med detta blogginlägg är alltså inte att kritisera någon (framför allt vare sig Sveriges Radio eller miljöpartiet) eller att beklaga mig för det förtroende jag har fått att leda vårt landsting. Däremot är syftet att lite försynt lufta fram att politik, framför allt i majoritetsställning och i all synnerhet i en ordföranderoll eller motsvarande, handlar om lite lite mer än om att skriva motioner, interpellationer och frågor. Och till och med om lite mer än att svara på dem. Våra viktgiaste granskare och uppdragsgivare är inte den politiska oppostionen utan alla de medborgare som för sin dagliga tillvaro är helt beroende av att skolan, vården, trafiken, kulturlivet, ordningsväsendet och allt vad det är fungerar. Mitt löfte i det väntande valet är att fortsätta arbeta hårt för en bättre sjukvård, kollektvitrafik och regional utveckling i länet om jag får väljarnas förtroende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar