22 juli 2011

Centerns val ett dilemma för (S)

Jag sitter just framför TVn och ser tre starka kandidater som partiledare för centerpartiet. Mer än att konstatera att partiets valberedning lyckats hitta en bra formel för arbetet ska jag inte kommentera ett annat allianspartis ledarval. Men att centerpartiet och dess politik behövs i Alliansen kan det inte råda något tvivel om.

Ett skäl till att det är så blir tydligt av andra kommentarer till den pågående processen, framför allt från vänsterhåll (lär här, här och här). Och det kan man ju förstå. Ett centerparti med stark förankring och tydlig roll i Alliansen innebär att vänsterns ökenvandring i svensk politik kommer att bli lång. Förhoppningsvis mycket lång.

Rader av ledarskribenter, politiska kommentatorer och bloggare från vänster när en dröm om att centern ska bryta med Alliansen, närma sig socialdemokratin och på det sättet bli länken tillbaka till ett maktinnehav, och en återtagen hegemoni över svensk politik. Det skulle is å fall med all säkerhet bli en hegemoni av samma karaktär som den vi känner igen från hela efterkrigstiden, med ett parti som i stort sett oavsett valresultat tillsätter regering och styr i stort som i smått.

Den tiden är förhoppningsvis förbi i svensk politik.

I grund och botten handlar detta om socialdemokratins syn på sig själva och sin roll i svensk politik. Den bygger på en självbild av Sverige som ett i grunden "socialdemokratiskt" land, där normen är att socialdemokratin har den politiska makten. Den kommer också till märkligt uttryck i TV-serien "hundra svenska år" som just nu repriseras i SvT. I denna norm ingår dels att se borgerliga politiker antingen som oppositionspolitiker, representerande en mindre del av väljarkåren, eller som en sorts komplement som socialdemokratin ibland tar till för att bredda litegrann och legitimera sin oerhört dominerande ställning.

Med den självbilden, och de uttrycken, är det inte så konstigt att så kallad "blockpolitik" (det vill säga att för socialdemokraterna självklara samarbetspatier vänder dem ryggen) är en förargelse. Det begränsar ju antalet partier som socialdemokraterna kan ställa sig på för att trygga som hegemoni över den politiska makten.

Därför följer socialdemokratin ledarvalet i centern med spänt intresse, och vi kommer att höra många socialdemokrater kommentera vikten av att centern vänder sig bort från Alliansen. Det säger dessa socialdemokrater givetvis inte av omsorg om centerpartiet eller dess väljare, utan av det rena och skära egenintresse som är en annan del av grunden för det socialdemokratiska maktinnehavet.

Samtidigt är hela detta resonemang givetvis också en signal och en tankeställare för oss andra i Alliansen, och inte minst oss moderater. Alliansen är som starkast när den består av oss alla fyra, och alla både delar ansvar och får del av resultatet.

Inga kommentarer: