Ett heldagssammanträde med landstingsfullmäktige kan vara lite grann som Askungen beskriver en bal på slottet. det kan vara långtråkigt och stelt och ...långtråkigt och ... alldeles underbart!
Roligast och underbarast är alla fantastiska inlägg som gjordes av många, många duktiga talare från olika partier - det är ju svårt att komma ifrån att man gillar "den egna sidans" inlägg bäst. Men jag måste också passa på att berömma några bra inlägg från den andra sidan, från oppositionen.
Vänsterpartiets gruppledare Sören Bergqvist för en politik som står kilometer från den samhällssyn som de flesta av oss företräder, men han har en retorisk skicklighet som gör att han ändå är intressant att lyssna till, och debattera med. Miljöpartiets Pia Zetterberg höll ett intressant inlägg, och bland socialdemokrater nämner jag gärna Christina Lundh och Ann-Britt Litzner som två talare med kloka tankar i sina inlägg. Det förebyggande arbetet är viktigt, och både Christina och Ann-Britt kombinerar på ett fint sätt sin yrkeskunskap med klokskap även i det politiska värvet.
I Alliansens led fanns många duktiga talare, både nya och mer rutinerade sådana. Jag fäste mig inte minst vid debutanterna (vad jag kan minnas) Lisa Walén (KD), PeO Lisén (FP) och Aranka Ncomo (C). De häll alla bra och intressanta inlägg om viktiga frågor.
I mitt eget parti hittar jag flera att tacka för goda insatser, det bästa vore kanske att inte räkna upp dem alla med risk för att missa någon. Det som kanske kändes bäst var ändå bredden och styrkan i lagarbetet som visades upp i en partigrupp där inte mindre än tio personer tog tillfället att delta i debatten: Nina Lagh, Arne Sandemo, Markus Lagerquist, Marie-Louise Ekholm, Maria Petersson, Christina Sääf, Robin Kronvall, Gunnar Öjefors. Samt landstingsfullmäktiges eminente ordförande Lennart Hedquist och undertecknad.
Men nog om alla goda insatser i talarstolen; det bestående intrycket av dagen blir ändå den stora skillnaden mellan den politik som Alliansen för i majoritet och oppositionens ...tja, oppositionspolitik.
I en budgetdebatt är det kanske viktigaste att de olika politiska alternativen ställs och kan prövas emot varandra. Men det kräver också att de tas fram på något så när likadant sätt. Givetvis är det svårare för oppositionen att formulera ett lika sammanhållet och detaljerat förslag som majoriteten, med den resurs som landstingets tjänstemän ändå utgör. Det som ändå är rimligt att begära även av en oppostion, det är att den politik man presenterar faktiskt hänger ihop. Det går till exempel inte att, som oppositionen gjort idag, först presentera ett förslag som inte innehåller några beräkningar över inkomster och utgifter, för att därefetr gå upp i talarstolen och presentera rena önskelistor.
Politik handlar om att göra prioriteringar, även när sådana är obekväma och innebär tuffa ställningstaganden. Debatten idag har i långa stycken gått ut på att oppositionen i sina inlägg berättat vad man skulle vilja göra - utan en sekund av reflektion kring vad detta skulle kosta. Vi i Alliansen kan inte kosta på oss den lyxen, utan måste se till att varje ord som sägs från talarstolen också har täckning både i den budget vi lagt fram och i de prioriteringar vi då gjort.
Denna bristande förmåga att göra prioriteringar, som (S)-nestorn Östros så träffande beskrivit som "en popcornmaskin" är visserligen begriplig i det läge oppositionen i allmänhet och (S) i synnerhet befinner sig, men den är inte bra för det demokratiska samtalet. Det löeder till en svag opposition, och jag är inte övertygad om att det är det bästa för vårt landsting i alla lägen.
Men det är som det är. Vi i Alliansen tar vårt ansvar för landstingets ledning och styrning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar