Jag har ägnat en stund av morgonen åt en av de uppgifter som ibland (och allt oftare) tränger sig på. Det handlar om att svara på diverse enkäter om ditt och datt som olika intresseorganisationer skickar. och eftersom mitt uppdrag ändå handlar om idéer och opinionsbildning, så fyller jag snällt i. Om inte annat så finns det ju annars en risk för att bara vissa mottagare fyller i enkäten - med därav följande resultat för tolkningen.
Det här gången var enkäten av ett inte ovanligt slag - men ovanligt tydligt av just det slaget! Enkäten ville att jag efter ifyllandet skulle tycka att det är viktigt med olika FN-konventioner på MR-området. Kanske är du en av de läsare som inte vet vad förkortningen MR står för, och då kan jag berätta att det betyder mänskliga rättigheter och i vart fall för mig personligen är en av själva gurnderna för mitt engagemang i samhällsfrågor och politik.
Men döm om min förvåning. Inte en enda gång under ifyllandet fick jag någon fråga om hur dessa frågor berörde mig personligen, eller om mitt engagemang i politiken grundade sig på engagemang i MR-frågor. Desto fler gånger handlade frågorna om vad jag "kände till" om olika dokument som någon gång klubbats på någon konferens långt, långt ifrån Uppsala och Sverige. I en del fall gränsar denna "MR-bransch" till och med till ren och skär cynism, där det blir uppenbart att menlös välvilja (medvetet?) snärjs av storpolitik. är det till exempel inte smaklöst i överkant att en konvention om kvinnors rättigheter namngivits efter huvudstaden i det land som avrättar flest människor årligen?
Mänskliga rättigheter börjar med att se sin medmänniska i det lilla och vardagliga. Det fortsätter med ett engagemang i det lilla och lokala och kan sedan i vissa fall gagnas av att aktiviteter bedrivs i större sammanhang. I går fick jag till exempel tillfälle att hälsa på en sydafrikansk delegation på besök hos Nationellt Centrum för Kvinnofrid (NCK). Självklart behövs det internationellt samarbete för att kunna knyta sådana kontakter, det förstår till och med jag. Men var skulle dessa stora organisationer vara, om det inte fanns en hängivenhet för "själva saken"?
Mänskliga rättigheter har dessvärre blivit till en form av geschäft, där skattemedel inte alltid kanaliseras till det som är mest ändamålsenligt, utan i stället går till det som ser vackrast ut. Det är därför den gräsliga förkortningen "MR" blivit mode i vissa kretsar, medan massor av människor som på olika sätt arbetar hårt för just mänskliga rättigheter inte bryr sig ett dyft om internationella konventioner och storslagna konferenser i diktaturregimers huvudstäder. De ägnar sig i stället åt att ge sina medmänniskor ett lite värdigare liv.
Ett stycke papper gör ingen glad. det är knappast FN:s och dess underorganisationers konferenser och deklarationer som främst av allt flyttar fram kvinnors, barns, funktionshindrades eller flyktingar ställning. Däremot ger de livsluft åt mängder av byråkrater som planerar, organiserar, genomför och följer upp. Mitt råd till dig som vill slå ett slag för mänskiga rättigheter är därför inte att börja med att lösa någon av FNs nio konventioner på området, utan att se en medmänniska i den närhet och göra något gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar