Det händer mycket i sjukvården och kollektivtrafiken. Skälet är inte förändring för förändringens egen skull, som en person jag talade med i helgen trodde. Skälet är att förändring och förnyelse faktiskt är helt nödvändigt, för att vården och kollektivtrafiken inte ska stagnera. Och påståendet att "nedskärningar" (mer om detta strax) skulle vara orsaken är faktiskt helt felaktig.
En del av detta resonemang har just nu en ytterst tragisk bakgrund. Det gäller bussolyckan utanför Enköping i fredags, där en busspassagerare så tragiskt omkom. Jag varken kan eller vill kommentera omständigheterna närmare - olyckan måste utredas noga - men vi kan konstatera att det uppenbart finns behov av att arbeta med trafiksäkerheten även i kollektivtrafiken. I den upphandling som genomförts och som i praktisktn träder i kraft till sommaren finns också betydligt högre krav än tidigare på bussarnas trafiksäkerhet. det kostar pengar, och det är pengar som fördelas på ett rimligt sätt mellan resenären (biljettpriset) och skattebetalarna (landstingets subventionering av kollektivtrafiken).
Samma förhållande gäller inom sjukvården. Ett nej till att tänka nytt och förnya innebär inte ett ja till en bra sjukvård. det innebär ett stillastående eller till och me den återgån till en tid då vården inte botade lika många sjukdomar och räddade lika många liv. Vården har heölt enkelt blivit allt bättre - också på att använda de resurser som finns till förfogande klokt.
I torsdags besökte jag Östhammar. Där bedriver landstinget och Östhammars kommun gemensamt en närvårdsavdelning för äldre människor med stora behov av både sjukvård och av omsorg och omovårdnad. det ena är landstingets ansvar, det andra kommunens. tack vare en ny samverkansform kan vi ge patienterna mer och bättre av både och. Liknande former av nytänkande finns överallt i den offentliga verksamheten. Ofta möts nytänket av både misstro och direkt motstånd - från början.
Men "resurserna", då? är det inte dags att sluta "skära ner"? Svaret på den frågan är att det faktiskt inte görs några "nedskärningar", vad man nu menar med det. Vården och kollektivtrafiken har aldrig haft så mycket resurser till sitt förfogande - men de pengar som tillförs måste användas rätt! Det ställer krav på noggrann kostnadskontroll, och på att hela tiden ifrågasätta om de pengar som används, verkligen används på klokast möjliga sätt. Det är i alla fall för mig helt uppenbart att även detta är en fråga om att ständigt vara på väg, att hela tiden fundera över vad som kan göras bättre och hur verksamheten kan bli effektivare. För en mer effektiv verksamhet räddar fler liv, botar fler sjuka och kan transportera fler människor från A till B.
"Skrik när du rider hem, det sade alltid mor min" säger Skalle-Per till Mattis när han ska rida ut och kämpa mott kungens ryttare. Så är det ofta. Det är väldigt enkelt att berätta hur saker borde fungera när man står på sidan, och inget är så enkelt som att kritisera reformer och nytänkande i sin linda. Det går aldrig. Så har vi aldrig gjort förut. Tänk om det blir fel.
Men sanningen är ju att om man gör som man gjort, så kommer det att gå som det har gått. Om vi inte vågar förändra, så kommer vården och kollektivtrafiken snart att blli allt sämre. Reformerna måste fortsätta, för annars går det som för hajen som slutar simma. Man sjunker mot botten, och där vill nog ingen vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar