Efter att ha läst Börje Wennbergs debattartikel i dagens UNT kan jag inte göra mycket annat än att hänvisa till mitt förra blogginlägg. Socialdemokraterna har ägnat sex år åt att på alla sätt motarbeta reformerna som lett till att primärvården idag fungerar mycket bra. Man har rakt ut sagt och skrivit att man kommer att avskaffa reformen om man får chansen.
När socialdemokraterna nu påminns om tidigare ställningstaganden, så är det naturligt att reagera på det sätt som Wennberg gör. Wennberg skriver att man "presenterat egna förslag där patientens rätt att välja är ett självklart inslag" - men så sent som för en dryg månad sedan var S inställning att vårdvalet "försätter länets patienter i en ohållbar situation när man själv måste vara den som ”väljer” rätt vårdgivare för allehanda behov". Det är svårt att tolka som något annat än att man avvisar det fria vårdvalet.
Wennberg hävdar också att det S motsatte sig när vårdvalet infördes var "utformningen av ersättningssystemet, kraven på utförarna och listningsreglerna". Beslutet om vårdval handlade om just dessa tre saker! S yrkade först återremiss och sedan avslag när ärendet behandlades i landstingsstyrelsen 2008. Något eget förslag hade man då inte, och har heller inte presenterat senare. Däremot har man (det behöver upprepas) flera gånger motsatt sig valfrihet och mångfald i vården.
Jag förstår att socialdemokraterna har problem. Vårdvalet har blivit en succé. Nu finns massor av nya vårdgivare att välja på, väntetiderna är kortare till primärvården i vårt län än på många andra ställen i landet, och patienterna är mycket nöjdare. I det läget är det naturligtvis tufft att gå in i en valrörelse med en ryggsäck av att ha varit motståndare till reformen. Då är det en klassisk lösning att i stället ge sig på motståndaren med personargument. Jag får stå ut med det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar