12 december 2013

Skattar bäst som skattar sist?

Anders Almgren är socialdemokratiskt oppositionsråd i Lund. På Twitter har han frågat mig om skillnaden mellan statlig skatt och kommunal dito. Frågan är en aning förvånande för att komma från en heltidsengagerad politiker - man också rätt begriplig på sitt sätt.

Den ingår nämligen i en diskussion på Twitter (en så kallad tråd) där Almgren uundrar varför jag propagerar för sänkt statlig skatt, när jag samtidigt varit med om att höja landstingsskatten i Uppsala län. I ett av sin ainlägg föröker Almgren nämligen få det till att jag skulle mena att statlig skatt hämmar arbete medan landsitngsskatt stimulerar.

Så är det inte. Alla skatter har både stimulerande och skadliga effekter på arbete, sparande och konsumtion. Men skatter tas ut olika, används olika och ger olika effekt. den statliga skatten tas bland annat ut på konsumtion (till exempel moms och vissa punktskatter), på sparande, på arbete (i vissa inkomstskikt) och på en rad andra sätt. Staten kan laborera med en rad olika skattesater beroende både på vilka fördelningspolitiska effekter man vill uppnå och vilken statlig verksamhet man vill finansiera.

Kommunalskatten (inklusive landstingsskatten) fungerar inte så. Den tas ut lika av alla med en enda skattesats och för ett enda syfte: att finansiera den kommunala och landstingskommunala verksamheten. Men inte nog med det. Lagstiftningen reglerar noga hur skatten får användas - och är också noggrann med att en oansvarig landstings- (eller kommun-)politiker inte får underbalansera budgeten.

Under de senaste två mandatperioderna har nu i stort sett alla landets landsting höjt skatten. Motivet har varit att finansiera en av de viktigaste delarna av välfärden, därför att enigheten är bred om att landstingens viktigaste verksamhet, sjukvården, behöver det. Jag ska inte göra några antaganden om hur Almgren ser på detta. Däremot kan jag konstatera att det måste vara trist för en socialdemokrat att moderater både i Uppsala län, i Skåne, Halland och i Östergötland för det resonemanget. Det blir ju liksom svårare att påstå att moderater inte tar ansvar för sjukvårdens finansiering.

Att höja skatten är inte roligt för en moderat, och ska bara tas till när det är nödvändigt. Däremot är det mindre smärtsamt att göra det, när staten samtidigt kan sänka skadliga skatter på arbete, sparand eoch förkovran - som som staten flera gånger gjort med fem jobbskatteavdrag och - nästan - med höjningen av brytpunkten.

Jag skriver "nästan" för med några rösters marginal föll ju just den tänkta skattesäkningen. Det ger dock tillfälle att ge Almgren och andra en liten konstitutionoell och pedagogisk knorr i denna snabblektion i skattepolitik. Den kvarvarande lägre brytpunkten kommer nämligen inte alls, som Almgrens partivänner påstår, att användas för att stärka skolan eller välfärden. Utgiftsdelen i budgetens ramverk är nämligen redan fastställt i enlighet med gällande lag.

Därmed är vi framme vid resonemangets slut. Det är klara tekniska skillnader mellan statlig skatt och landstingsskatt. Det är också klara ideologiska skillnader mellan moderater och socialdemokrater när det gäller hur skatter ska tas ut och användas. Vi moderater beskattar medborgarna för att finansiera välfärden. Socialdemokraterna röstade med resten av oppositionsblocket för att skatten ska vara högre för många svenskar. Inte för att finansiera välfärd. Utan för att skatten ska vara högre.

Inga kommentarer: