31 juli 2014

Vi bygger framtidens sjukvård

Vi kan vara stolta över den svenska sjukvården. Men vi kan inte luta oss tillbaka och tro att den är bra som den är. Om vi för femtio år sedan hade nöjt oss med den standard som vården då höll, så hade dagens sjukvård varit lika modern som en Volvo Amazon är idag.

Utvecklingen i sjukvården pågår inom många områden. Nya mediciner, metoder för diagnos och behandling, ändrade sätt att se på människor och organisation och tekniska innovationer är alla exempel på hur vården förändras – och förbättras. Det som är självklart idag var en utopisk dröm för bara en generation sedan. Och det vi drömmer om idag kan vara verklighet om ett årtionde.

I framtidens sjukvård är det patienten som bestämmer. Information om vården är lätt att hitta och förstå. Som patient kan man göra val och fatta egna beslut. Tekniska hjälpmedel underlättar vardagen. Mångfald och öppenhet gör det lätta för alla att hitta alternativ som passar.

Moderaterna är garanten för att vårdens förnyelse fortsätter. I Uppsala ska vi bygga Framtidens Akademiska. Vi har råd med det eftersom landstinget efter åtta år med Alliansen har god ekonomi och stabila förutsättningar. Tillsammans med andra aktörer driver vi utvecklingen framåt, för att människor ska kunna vara friska och må bra.
Fratidens sjukvård ska ha moderna arbetsgivare som ger sina medarbetare goda förutsättningar att göra ett bra jobb. En ökad mångfald av vårdgivare är bara en väg till att göra arbetet i vården mer attraktivt. Det behövs bra karriärvägar, en bra lönebildning och god arbetsmiljö. Där kan vi bli ännu bättre.

Framtidens sjukvård är ingen självklarhet. Ska vi ha råd med en sjukvård i världsklass, så behövs människor i arbete som tryggar finansieringen av välfärden. Vårdens anställda ska kunna ställa krav på en god arbetsmiljö, och det ska finnas goda möjligheter till forskning och utveckling.

27 juli 2014

Ökat förtroende

Det har gått ett par veckor sedan jag bloggade senast. Sommaren och det varma vädret har fått gå före det mesta, även om det blivit en del arbete också. En fråga som dök upp i media under sommaren handlar om vilket förtroende människor har för sjukvården. Lyckligtvis är det högt, och det har ökat under senare år.UNT skrev om detta den 7 juli (och jag har skrivit om det tidigare).

För den som läser artikeln i länken vill jag försynt påpeka att förtroendet för sjukhusvården (där vården på Akademiska är en stor del) alltså har ökat sedan 2006, då Alliansen fick väljarnas förtroende. Förtroendet är därmed högre nu, än när de rödgröna styrde.

Det intressanta är att socialdemokraten Vivianne Macdisi betraktar dagens förtroendesiffror som "ett misslyckande". Frågan man då måste ställa sig är hur pass "misslyckad" vården då var på den tid då Macdisis partikamrater styrde. Hur förtroendet utvecklats sedan dess illusreras med den här bilden. Källa är SKLs mätningar i "öppna jämförelser".



Sist men inte minst försöker (S) även i denna artikel påskina att ett maktskifte i landstinget skulle vara bra för personalpolitiken. Då kan det vara lämpligt att påminna om ett av många exempel på hur det gick till även på den tid då de rödgröna styrde. Den här artikeln är ett av flera talande exempel.

13 juli 2014

Kan doktorn komma?

Landstinget i Uppsala län har bland de lägsta kostnaderna i landet för inhyrd personal. Vi har också den fjärde högsta läkartätheten när det gäller läkare på vårdcentraler. När Dagens Nyheter granskat kostnaderna för inhyrd personal hos landstingen, så kommer alltså vårt landsting relativt väl ut.

Det två största problemen när det gäller att rekrytera personal är fortfarande specialistutbildade sjuksköterskor och - inte minst - psykiatriker. Ett av de intressanta samtal jag hade i Almedalen, med Sveriges Yngre Läkares Förening, handlade om hur vi kan göra det mer lockande och intressant för unga läkare att specialisera sig inom psykiatri.

Men debatten om kostnader för inhyrd personal är som så mycket annat dubbelbottnad. Självklart ska landstinget klara sina behov av personal med egna anställda. Men det är också bra att det det finns möjöighet att jämna ut skillnader i vårdbehov över tiden - och bra att vårdens professioner har möjligheter att välja mellan olika arbetsgivare.

I vårt landsting ska vi fortsätta arbetet med att vara en attraktiv arbetsgivare och se till så att utbildad vårdpersonal vill arbeta hos oss. Vi ska också tillsammans med universitet och högskolor se till så att tillräckligt många utbildas till läkare och sjuksköterska - och att de sedan vill stanna i yrket.