18 augusti 2015

Att tro på det man tycker

Det finns ett talesätt som är bra att minnas i dagens upphetsade debattklimat:

Undersök inte fakta i ljuset av argument, utan argument i ljuset av fakta

Med det menas att man ska akta sig för att låta faktauppgifter bli till åsikter. I stället ska man klart och tydligt formulera en ståndpunkt, och sedan söka stöd för ståndpunkten i fakta. På det sättet blir argumentationen för en viss ståndpunkt tydligare; säg vad du tycker och gör det med stöd av fakta. Påstå inte att det du kallar för fakta i själva verket är åsikter.

Det senare sättet att argumentera har dessvärre på senare tid blivit allt vanligare. Det gäller skattepolitik, migration och integration, skolpolitik, brott och straff och rader av andra frågor. Men om man inte har en ståndpunkt som är grundad i klara och genomtänkta idéer så går det - ibland med lite letande - att finna stöd i fakta och statistik för nästan vad som helst.

Det är kanske bekvämt att försöka hitta en ståndpunkt i olika frågor som grundar sig i statistik. men det är inte särskilt hederligt. Och vad gör man om statistiken visar sig vara helt fel? Byter man bara ståndpunkt då?

Jag tillåter mig att tvivla. De som argumenterar för ett minskat välkomnande av människor som flyr för sitt liv över Medelhavet i gummibåtar med påståendet att de som kommer till vårt land är kriminella, de byter knappast åsikt i frågan ens om de överbevisas om att brottsligheten bland dessa flyktingar skulle vara lägre. Och de som anger omsorg om statsfinanserna och finansieringen av välfärden byter uppenbarligen inte åsikt även om ett sänkt skattetryck ändå leder till att statens och kommunernas skatteintäkter blir högre. För de som argumenterar för minskat flyktingmottagande gör det för att de inte gillar att människor från andra länder kommer hit. Och de som gillar högre skatter gör det för att de tycker att politiska beslut i högre grad ska styra människors tillvaro. Politiska beslut finansieras med skattepengar, nämligen.

Personligen gillar jag öppenhet och rörlighet, att människor får fatta egna beslut, att vi tar hand om varandra och visar varandra hänsyn och sist men inte minst att vi ser människor som individer snarare än som delar av ett kollektiv. Jag misslyckas kanske ibland med mina goda avsikter men jag försöker i alla fall leva som jag lär. Och jag lever efter en lärdom till:

Dagens fakta är morgondagens villfarelser

Inga kommentarer: