12 augusti 2015

Om konservatism

På senare tid har konservatismen som ideologiskt begrepp fått ökat intresse. Dessvärre har det också inneburit att en hel del missuppfattningar fått stort utrymme. Nu är konservatismen spm ideologi till din karaktär sådan, att ingen kan "lägga beslag på" begreppet med en viss uppsättning åsikter. Några principer är ändå så pass grundläggande att de bör klarläggas innan missgreppen blir allt för graverande.

Dit hör tron att konservatismen bygger på någon sorts fasta sakpolitiska grundsatser. Så är det verkligen inte. Konservatismen är paradoxalt nog i en mening den mest progressiva politiska filosofin, eftersom den har egenskapen att kunna förhålla sig till samhällsutvecklingen. Konservatismen är, om man så vill, alltid i tiden.

Man är således inte konservativ bara för att man tar på sig stärkkrage, gillar monarkin, sjunger fosterländska sånger och tyckte det var bättre förr. Det behövs mer än så.

I konservatismens människosyn är tron på människors lika värde djupt rotad. I den människosynen, grundad i kristendom och västerländsk humanism (som ingalunda är motsatser) uppfattningen att vi är individer i gemenskap med ansvar att värna om varandra. Med en sådan grundsyn är det svårt att tåla en nedsättande syn på medmänniskor - och helt omöjligt att fördra en politik som utestänger människor i nöd eller med behov av skydd och omtanke.

En central del av konservatismens samhällssyn handlar om den ordning och reda som följer av en fungerande rättsstat där lagar respekteras och följs - och den som misstänks bryta emot lagar prövas enligt vedertagna rättsprinciper. Därmed bör det för en sant konservativ person vara helt otänkbart att klandra hela grupper av människor baserat på lagbrott begånget av enskilda individer.

Sist men i inte minst förespråkar konservatismen moderation. Det betyder inte att den konservative främst präglas av snygga gångkläder och verserat språk. Det betyder framför allt, för att ta ett aktuellt exempel, att det är helt otänkbart för en sant konservativ person - och än mindre för en konservativ rörelse - att föra sin talan exempelvis genom att drapera en offentlig plats med provocerade budskap. Så gör man helt enkelt inte, om respekten inte bara gäller lagar och regler utan även goda seder.

Der leder till det sista och viktigaste. Konservativa har alltid, och kommer alltid, att vara det främsta bålverket emot rabulister, oavsett vilka syften dessa har. Och rabulister är de, människorna som tvingar fram en debatt om yttrandefrihet genom att tapetsera tunnelbanestationer med provocerade politiska budskap.

Inga kommentarer: