18 januari 2016

Därför ska Wallström inte fällas

Jag kan förstå dem som kortsiktigt lockas av att fälla utrikesminister Margot Wallström med en misstroendeförklaring i riksdagen. Problemet med en sådan är tvåfaldigt.

Det första är att en misstroendeförklaring nu givetvis kan följas av samma sak när (inte om) vi får en alliansregering. Varför skulle socialdemokraterna och deras stödpartier lägga fingrarna emellan om de själva drabbats av en sådan oförrätt. Lockelsen skulle då dessutom vara stor att inte fälla vilken minister som helst; misstroendet skulle riktas emot någon av Alliansens partiledare.

Det andra skälet handlar om socialdemokraternas självbild, och om en uppfattning som finns om Wallström inom och utanför det egna partiet. Wallström är närmast ikonisk - i de egna leden. Att en betydande del av befolkningen utanför hennes eget parti tycker att den utrikespolitik Sverige står för under Wallströms ledning är en ren katastrof, det är inget som bekommer socialdemokraterna. Tvärtom; motståndarnas ilska tolkas snarare som att man ligger rätt. Det är inte Wallström eller regeringens politik det är fel på. Inte om du frågar regeringen själv.

Den arroganta attityden kan fungera ibland, men i rådande läge är den en olycka för S - och en välsignelse för Alliansen. Och vi vet absolut ingenting om vilken utrikesminister som skulle komma i Wallströms ställe. Vilket för övrigt kanske också säger något om läget inom socialdemokratin.

Med andra ord: att fälla Margot Wallström skulle vara kortsiktigt lockande och säkert kul medan det pågick. Men strategiskt och långsiktigt skulle det inte vara någon höjdare. Låt oss alla hoppas att vi har ett ledarskap som nu fokuserar på längre sikt. Och låt oss alla hoppas att det börjar bli dags för en politik som byter ängslighet och kortsiktighet mot strategi och verklig statskonst.

Inga kommentarer: