Jag fick häromdagen frågan om jag tror att det finns en "filterbubbla" och vad det i så fall betyder för samhällsdebatten. Är debatten friare än någonsin med alla nya medier, eller finns det en så kallad "åsiktskorridor"?
Frågan har sysselsatt mig sedan dess, och under några dagar har jag verkligen letat, både efter åsiktskorridorer och exempel på den fria tankens utrymme. Det jag har funnit gör mig en aning fundersam.
Ju mer jag läser och letar, desto mer av spännvidd tycker jag mig hitta både i svensk och internationell samhälls- och idédebatt. Och det vore ju trevligt, om det nu inte vore för ett enda litet problem. Det finns gott om olika åsikter, men det är inte fullt lika vanligt att de möts. Snarare verkar det som att påfallande många debattörer mer är ute efter bekräftelse och gillande än av genomtänkta motargument som framtvingar en skärpning av det egna tänkandet. Och jag kan inte komma ifrån känslan av att den ökande mångfalden av fora och kanaler för olika åsikter förstärker monotonin i var och en av dem.
Till höger tror man på en fri ekonomi, öppna samhällen och individens förmåga till eget förverkligande. Här finns bubblor för alla som vill förfasa sig över allt från statlig dirigism och allt för nära band mellan statsapparaten och maktbärande partier (till vänster) via stupida regleringar av allt från alkohol till spelande, över till en välfärdsstat byggd på vad högern uppfattar som orimliga skatter.
Till vänster hyllar man förstås både de höga skatterna och den statliga dirigismen, för den sker ju i all välmening. Men brännjärnet kommer omedelbart fram när den något abstrakta "marknaden" inte sköter sig som den ska. Eller när banden är allt för nära mellan statsapparaten och maktbärande partier, fast nu till höger. Vänstern förfasar sig över Ungern och Polen, och Högern kontrar med Venezuela och Zimbabwe. Bekräftelserna haglar.
Det är som om vi alla glömt vad det var "kejsarens nya kläder" faktiskt handlar om. Grunden i berättelsen är ju inte kejsarens fåfänga - utan det faktum att hans fåfänga fick hela folket att gå på vävarnas knep. Ingen ifrågasatte vävarnas påståenden och talade om för kejsaren vad de såg. Därför gick kejsaren naken genom staden. Han hade behövt en avvikande röst i debatten.
Därmed tillbaka till den grundläggande frågan. Nej, det finns ingen åsiktskorridor, och inga filterbubblor. Utrymmet för fri debatt och opinionsbildning är större än någonsin, och nya medier är en del av förklaringen. Däremot leder mångfalden till att vi kan välja bort - och helt naturligt väljer vi bort det som inte passar den egna smaken. Konsekvensen blir dessvärre en fördumning som följer av att vi hellre läser det vi gillar och själva delar, men väljer bort de tankar och idéer som skulle kunna fördjupa våra egna.
Snarare än filterbubblor består debatten av ekokammare, där vi om och om igen hör våra egna argument, möjligen en aning förvrängda. Och om någon röst tränger in från annat håll, så uppfattar vi ändå inget annat än ekot.
Ett tips till alla tänkare och debattörer från en idrottsintresserad sådan: pröva att spela lite på bortaplan ibland. Publiken kan vara svårflörtad och det är betydligt svårare att vinna. Men det skärper tanken och leder i längden till bättre resultat.
